Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

KRÖNIKA: Sverige måste våga gå på offensiven även i Köpenhamn

Det var målet som inte fick släppas in. På en fast situation, förstås, där trötta svenska försvarsspelare tittade mer på boll än på motspelarna.

Markeringsmissen blev förödande. Danmark tilläts reducera till 2-1 på Friends och målet sköt nytt liv i hela Danmark inför returen på Parken tisdag kväll.

Så mycket säkrare vi hade känt oss om laget fått åka till Köpenhamn med 2-0 i ryggen. Eller varför inte 3-0 eller 4-0, för så många chanser hade Sverige att avgöra hela det här play-off-äventyret redan i Stockholm och säkra EM-biljetten.

I 65 minuter lekte Sverige mot ett danskt lag som pressades tillbaka och där utmärkte målvakten Kasper Schmeichel, ensam höll danskarna kvar i matchen. Räddningen på Zlatans bomb till frispark i andra halvlek var i den högre skolan, bara för att ta ett exempel.

Men så hände det som vi knappast trodde var möjligt. En kollektiv soppatorsk i andra halvleks mitt och plötsligt orkade inte Sverige över mittlinjen längre.

Danmark tog över. Zlatan av alla ville byta – utpumpad av ett intensivt kämpande, men sannolikt också märkt av en långvarig förkylning, (hoppas den släppt till tisdag).

Spelet rasade som ett korthus. Laget satt nästan i knäet på Andreas Isaksson i målet. Danskarna anföll gång på gång och till sist med framgång när 2-1 vrickades in av Nicolai Jörgensen, nu hela Danmarks kelgris och hjälte.

För Jörgensens mål var inte en reducering vilken som helst. Den gjordes på bortaplan, är därmed dubbelt värd, och nu behövs bara ett danskt mål på Parken så är danskarna där och snyter EM-biljetten mitt framför nosen på våra blå-gula spelare.

Sverige gjorde en bra match. Det måste sägas och framhållas, men det räcker inte att orka springa i bara 65 minuter när fotboll handlar om en och en halv timme.

Omvänt går det säga att om Zlatans frispark gått i mål, eller om Magnus Berg fått utdelning på någon av sina chanser, så hade allt redan varit över. Då hade matchen på Parken blivit en enda härlig blå-gul defilering.

Nu väntar i stället någonting djävulskt i Köpenhamn. Tänk Er ett kokande Parken med danskar som kommer att lyfta sina spelare för att gå ikapp och förbi den bräckliga ledning som Sverige ändå har med sig från Friends.

Jag vet inte hur det går. Törs heller inte tippa, men konstaterar att Sverige, trots bortaplan, måste fortsätta våga spela ungefär som innan tröttheten förlamade laget i Stockholm.

Ett försök till spel på resultatet och tro på 0-0 vore rena självmordsförsöket. Nej här måste tutas och köras en gång till och sen är det bara hoppas på att energin är tillbaks i laget och att den räcker i 90 minuter, eller längre om det blir förlängning.

Första gjorda målet blir allt viktigare i fotboll och om Sverige skulle göra det måste Danmark göra tre för att gå vidare. Fotbollens matematik är så raffinerad i de här sammanhangen och jag vill så gärna tro på Sverige, för under 65 minuter i lördags var det riktigt, riktigt bra. Någonting att bygga vidare på inför nästa sommar.

Låt oss hoppas att det inte bara var en engångsföreteelse. Utan att kapten Ibrahimovic har både orken, spelhumöret och ledaregenskaperna ute på plan som gör att Sverige vinner igen och går vidare. Men en rysare blir det.