Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Skolan ett varv till

Annons

Vilka skriverier om skolan! Alla har åsikter. Nog var det lugnare förr. Inte så många utspel. Man jobbade på. Fastän nog kunde det förekomma oro i leden ibland. Jag minns hur det var att komma från den stillsamt prudentliga flickskolan till det stora läroverket. Tusen elever i realskola och gymnasium skulle rymmas i en byggnad för åttahundra. Trängsel och oväsen alldeles förskräckligt. Vi som började första ring (som det hette) utlokaliserades tack och lov till byggnaden intill, kallad Östbergs efter tidigare ägare. Perfekt läge med bageri på nedre botten.

Morgonbönerna var obligatoriska, men ägnades mest åt läxläsning och lite småbråk här och där. Rektorn stod där framme och försökte dämpa oron med att ropa:

– Det är jag som är rektor här!

Det funkade inte alls. Till slut ingrep skolstyrelsen och förflyttade vederbörande till ett lektorat söderut. Ny rektor anställdes, rektor E från huvudstaden, en skarp sådan, sades det. Vad skulle då han hitta på för att skapa arbetsro i huset? Ja, inte satte han sig bakom skrivbordet på sin expedition. Han verkade finnas överallt. På rasterna i den larmande hopen som sprang uppför och nedför trapporna och helt objuden på lektioner både här och där. På morgonbönerna satt han vänd mot eleverna. Hans argusögon såg ALLT. Ve den som ertappades med öppen läxbok. Psalmboken obligatorisk. Han kunde resa sig och säga:

– Psalmsången i dag var under all kritik. Vi tar om den sista versen!

Och som det sjöngs! Lugnet spred sig vartefter. Elever vill faktiskt ha arbetsro då som nu.

Också lärarkåren fick sin beskärda del av nyordningen. Följande historia lär vara absolut sann. Vi hade en lektor A i filosofi och kristendom (det kryllade av lektorer på gymnasiet i forna dagar) som ständigt kom för sent till sina lektioner. Inte bara EN minut utan så där tio, ja ibland nära en kvart. Det kunde ju inte få fortsätta.

En morgon ställde sig rektor E utanför den öppna dörren till det klassrum där undervisning i filosofi skulle ske enligt schemat. I handen hade han ett fickur. Tiden gick, men så småningom kom lektor A gående med portföljen under armen. Han tittade på klockan:

– KOKAR DU ÄGG? sa A och försvann in genom dörren.

Vad rektor E sa förmäler inte historien, men visst hoppades vi att filosofigubben åkt på en så kallad blåsning!