Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Kvällen när ÖFK spelade ut Bajen

Hammarby vill till Allsvenskan men ska vara glada för en poäng efter söndagsmatchen i Östersund. Sug på den karamellen en stund. För den här drabbningen var ÖFK:s.

Annons

Om inte om hade varit skulle Östersunds Fotbollsklubb alltså ha vunnit mot Bajen.

Så bra var ÖFK.

Så bra var Brwa Nouri, Stefan Ilic och Douglas Bergqvist på mittfältet under första halvlek att Hammarby tvingades byta ut ikonen Kennedy Bakircioglu redan i paus. Han förnedrades av en hungrig ÖFK–trio.

Så bra var Jamie Hopcutt än en gång att han till sist fick sprinta in 1-1 på prima inlägg från Dennis Widgren.

Men det borde ha varit mer. Samme Hopcutt fälldes med straff som följd och Ammar Ahmed fick ta den och missade.

Han borde inte ha fått skjuta. För Ammar Ahmed är inte i toppform. Han strålar inte av självförtroende. Han behöver fler matcher. Han tvekade och så blev straffen tam och returen gick över.

I ett sådant läge borde tränare Graham Potter ha rutit till och låtit någon annan få skjuta. En spelare som inte utstrålar självförtroende ska heller inte stega fram till elvameterspunkten och damma på.

Straffmissen hade kunnat få ödesdigra konsekvenser om Hammarbys 0-1 stått sig. Då hade Ahmed blivit syndabock, fast än mer Potter.

ÖFK har missat tre av fyra stramare och tycks på förhand inte ha någon förberedd strategi för straffskjutandet. Det måste snabbt rättas till.

Nu spelade det mindre roll. Kryss med mersmak mot Hammarby känns som en triumf alla dagar i veckan.

Men Bajen 2014 är inte vad Bajen varit. En onödig utvisning gjorde knappast saken bättre efter 68 minuter. Efter den körde ÖFK spelmässigt över Stockholmslaget.

Nye tränaren Nanne Bergstrand dömde efteråt i princip ut sitt lag som lata, icke lyssnande och taktiskt obevandrade. Han använde inte de orden, men innebörden var tydlig.

För ÖFK känns framtiden ljus. Trots alla skador spelar laget bättre än någonsin och nu är det åtta matcher i rad utan förlust. Inför det lyfter vi på kepsen.

Jamie Hopcutt ökade sitt marknadsvärde igen.

Brwa Nouri var planens gigant.

Försvaret är tätt.

Graham Potter får en snyting för sin tvehågsenhet vid straffskjutandet, men är i övrigt mannen bakom alla framgångar.

Efter 0-3–smällen mot Syrianska 25 april har de senaste knappa två månaderna gått som på räls. Trots skador och ett antal avstängningar, som nu mot Hammarby, är utvecklingen smått fantastisk.

Tacka Graham Potter för det. Hans sociala kompetens som människa är det som svetsar samman gruppen, plus givetvis hans fotbollsmässiga kunnande.

"Tyvärr" väntar rätt snart större uppgifter på högre höjder för denne tränare. Han lär ha många ögon på sig med tanke på vad han presterat och presterar.

Bäst är att fortsätta ta en match i taget, (denna tråkiga klyscha...), för jag vägrar ta orden kvalplats mot allsvenskan i min mun förrän sjukgymnasten Frida Eklunds skadelista bockats av. Just nu är det illa igen...

Men det var kul, spännande och dramatiskt inför 5 398 personer. Därför är det är bara att ånga vidare.