Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Jag hör guldjublet eka i bergen

Samtidigt som Kajsa Kling bjuder på ett litet snömoln när hon lämnar Super G-banan så börjar jag ana att jag är på fel berg.

På berget mitt emot skrivs det idrottshistoria när skiddamerna tar det första svenska stafettguldet på 54 år.

Jag hör guldjublet eka i de kaukasiska bergen!

Annons

Jag har sett bilderna nu. Jag förstår att ni har skrikit er hesa i tv-sofforna denna lördagsförmiddag.

Jag läser på sociala medier att ni har korkat upp champagneflaskor trots att lördagen inte är gammal.

Själv firade jag med en hamburgare.

Åsarna IK:s Ida Ingemarsdotter, Åsarna IK:s Emma Wikén, IFK Moras (men boende i Östersund) Anna Haag och Piteå Elits Charlotte Kalla.

Vilka hjältar!

Nu får Wassberg snickra upp skylten "Guldbyn" i Åsarna igen. Eller sitter den kvar sedan Olssons guld i Val di Fiemme?

Men Charlotte Kalla bjöd förstås på den största uppvisningen och jag börjar se att man där hemma redan har gett henne både bragdguld och Jerringpris.

Det kan komma ännu mera. Det är trots allt en vecka kvar av OS.

Tänk att senast som ett svenskt damstafettlag vann ett OS-guld var 1960. Det är nästan svårt att ta in vad de svenska tjejerna ställt till med i dag. Jag hoppas inte det tar lika lång tid till nästa stafettguld.

Där gick förresten Norge i mål.

Det här börjar likna OS i Turin som är det enda OS som jag tidigare har bevakat på plats. Där blev det 14 svenska medaljer och jag lyckades se 13 av dem live. Så har det inte direkt blivit här i Sotji.

Framför allt har jag ett väldigt missflyt med Charlotte Kalla.

När man är fyra man som ska bevaka ett OS för alla tidningar gäller det att sprida ut sig. Vissa har tur med sina uppdrag. Andra har otur.

Under lördagens skiathlonlopp var jag på resande fot på väg till en presskonferens för puckelpiståkarna.

Resultat: Jag kom för sent till presskonferensen samtidigt som Kalla tog silver.

Under torsdagens 10-kilometerslopp stod jag i "extreme park" och såg slopestylefinalen.

Resultat: Henrik Harlaut blev bortdömd sexa medan Kalla tog silver.

I dag när det var damstafett stod jag i super G-backen för att följa Jessica Lindell-Vikarbys och Kajsa Klings framfart.

Resultat: Båda körde ur medan Kalla med vänner tog ett historiskt guld.

Jag har förståelse för Charlotte Kalla att hon vill att jag ska hålla mig borta från skidspåret nästa lördag när det vankas tremil.

Men i morgon kväll ska jag vara på plats för att se när de svenska tjejerna kliver upp överst på pallen och hämtar sina guldpengar.

Där kan det inte gå fel.