Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Det hettade till i kyliga Södertälje

Midsommarhelgen var lugn och kylig - tills jag hamnade på Södertälje fotbollsarena.
Där hettade det verkligen till ordentligt.

Annons

Avslutningen på det som alla trodde var på väg mot en 0-0-match slår det mesta i fotbollsväg i år. Då pratar jag inte om skönspel utan om spänning och vrede.

När Sotirios Papagiannopoulus damp i backen i straffområdet sedan han fått känna på Bobo Sollander trodde många på en självklar straff. Men norske domaren friade och publiken var i upplösningstillstånd. Då var det långt ifrån första gången som norske Moen gjorde publiken upprörd.

Men än värre för hemmapubliken blev det när Barrow blev frispelad i situationen efter. Han rundade målvakten och satte segermålet.

Helt galet.

När hemmafans började skrika och slå i bordet på pressläktaren valde jag att se de sista minuterna vid sidlinjen bredvid ordningsvakter.

När målvakten Connor Ripley fick hjärnsläpp och attackerade en hemmaspelare blev det inte bättre stämning på läktaren och han fick utstå många elaka rop på väg ut. Det var verkligen sanslösa nervösa övertidsminuter där vid sidlinjen. Men ÖFK krigade sig ur Assyriskas offensiva minuter och tog ännu en sådan där märklig seger som man aldrig tog förra året.

Efter matchen väntade hemmasupportrar på domaren. Men de väntade förgäves. Vid 21.15 hade ingen av domarna lämnat arenan och då hade supportrarna för länge sedan gett upp.

Det var väl inte den bästa domarinsats vi sett och visst drabbade den hemmalaget rätt rejält i den andra halvleken. Men å andra sidan skulle ÖFK ha haft en solklar straff i första halvlek när Modou Barrow fälldes. Sammantaget gjorde dock inte domare Moen flest individuella misstag på Södertälje Arena denna afton.

Det här var matchen då Assyriska började allra bäst, men där ÖFK tog över efter en kvart och borde nog ha gjort mål för att få riktigt godkänt.

Det var en rätt så dålig andra halvlek där de flesta började ana att det skulle bli en mållös match.

Jag trodde att ett misstag skulle avgöra om något lag avgå med segern. Enligt Assyriskas tränare Sören Åkeby blev det precis så. En domarmiss alltså.

"Varför ska vi vara försökskaniner åt en dålig norsk domare", sa Åkeby.

Själv är jag inte så säker på att det var en domarmiss som avgjorde. När jag snackade med en av domarna en och en halvtimme efter matchen hade de gått igenom situationen med sin domarkontrollant och ansåg då att de dömde rätt.

Sören Åkeby har fått fart på Assyriska som verkligen bjuder på ett fysiskt och tufft spel. Jag kan inte tänka mig att de ska ligga i botten och harva med det här laget.

Ett sargat ÖFK hade bara två spelklara lirare på bänken då både Linus Sjöberg och Stefan Ilic satt där skadade.

På väg ut från arenan linkade Modou Barrow efter en smäll på höften. Ska det inte räcka med skador snart? Det har jag förresten frågat i en halv säsong.

Barrow behövs på onsdag i jakten på tre nya poäng mot Ängelholm.

Eller är det så att ÖFK:s framgång nu faktiskt beror på att de friska spelarna känner trygghet och att det är kontinuitet. Man vet att man får spela och man vet sin plats i laget.

Jag hör röster som säger att lagets framgångar tar slut när alla skadade spelare är tillbaka då det sprider sig en osäkerhet i truppen om vem som ska få spela.

Kanske är det så.