Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Krönika: Är ni nöjda med det här?

Jämtland Basket är tillbaka i slutspelet. Tillbaka efter två års frånvaro – och så nederlagstippade som man kan bli i en bäst av fem-serie.

Annons

Regerande mästarna Södertälje hade 16 raka segrar innan fredagens plump och kommer trots den till slutspelet med stort självförtroende och en nybliven landslagscoach.

Jämtland har aldrig tagit sig förbi en kvartsfinalserie, och det känns ganska lockande att göra ett om-de-gör-det-nu-ska-jag-flytta-till-månen-aktigt uttalande.

Men istället för att raljera kan det vara på sin plats att försöka analysera.

Varför har Jämtland försökt och försökt sedan Basketligan startade 1992, men aldrig nått längre än till hedersamma kvartsfinaluttåg och ståtar med ett särklassigt ligarekord på över 400 förlustmatcher?

Jag minns när Adnan Chuk fick nog. Det är lite drygt sex år sedan han öppet kritiserade klubben och ledningen på en presskonferens (precis i slutet av den misslyckade Mitchell/Bennerman-säsongen).

Det fanns inga krav och inga ambitioner i klubben; så var kontentan av en ganska frustrerad salva från den dåvarande Jämtlandsspelaren.

I december var jag nere i Sundsvall och såg säsongens första bortaderby. Jämtland förlorade med 20 poäng och gjorde en slät figur men behöll åttondeplatsen i tabellen.

"Vi är på slutspelsplats vid jul och har 1–1 mot Sundsvall, det är bättre än på flera år", sa klubbdirektör Pecka Johansson efteråt.

Faktan stämmer, men hur låter ambitionen? Räcker det med att bara befinna sig i högsta serien? Vad säger man till sponsorerna?

Jag vet att Pontus Frivold får mycket kritik och att vissa vill se ett nytt ansikte på bänken.

Samtidigt har exakt samma ord hörts under de snart nio år jag bott i Östersund och följt sporten nära, antingen genom jobbet eller med säsongskort.

Det har varit samma toner kring Henrik Johansson, Dennis Aulander, Krister Blomgren, Jonathan Bolin och även Pecka själv. Lite elakt när vissa av dessa förhållandevis oerfarna coacher inte fått den uppbackning de kanske hade önskat – Aulander brände ut sig, Frivold har fått nöja sig med en assisterande coach på matcher samt vissa träningar. Lägg till en smal budget på det.

Samtidigt rekryterar klubben proffsspelare som hamnar i fyllecell eller behöver hjälp med att tvätta sina egna kläder.

Ambitionen?

Jo, jag vet att Jämtland fortfarande försöker sanera skulderna i den ansträngda klubbkassan. Jag vet också att det snart går att spela schack med alla skadade figurer från de senaste säsongerna.

Men inte sedan Mathias Eckhoffs tid har jag hört någon i klubben säga att allt är möjligt och låta riktigt trovärdig.

Det tror jag att vi som gillar basket saknar.