Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konstnär på väg uppåt

/
  • Nina Pringle visar ett estetiskt minimalistiskt måleri som berör. Foto: Håkan Luthman

Konsthösten började på allvar i helgen. Det var vernissage på vernissage.

Annons

Butikernas ciderförsäljning peakade och chipssmulorna fyllde gallerigolven.

Två av utställningarna – på Folkets hus och Gamla Tingshuset – kunde ni läsa om i lördags. Här har konstkrönikan besökt tre utställningar med måleri och en med glaskonst.

Remi

Nina Pringle från Göteborg har ställt ut ganska sparsmakat. Efter två utställningar i Göteborg är utställningen på Galleri Remi bara hennes tredje separatutställning. Men det måleri hon visar är ett måleri som imponerar.

Mycket bakgrund, mycket duk, uttunnade rinnande akrylfärger och sedan blyerts som streck och ibland som gråskalor. Det vi ser på dukarna är estetiskt minimalistiskt. Ibland helt abstrakt. Ibland på något sätt figurativt.

– Ja, då och då kommer det in en gubbe som sedan försvinner, säger Nina själv och skrattar. Det är inget planerat.

De nyare målningarna drar mot ljusare färger. De äldre är något mörkare. Men när det stämmer är det ett fint måleri som utan att vara högröstat ändå skapar något. Det ofärdiga slutför processen på duken och startar betraktarens tankeprocess. De rent abstrakta målningarna tilltalar därför mer och för tydliga ”gubbar” stör åtminstone mig. Blyertsen är det sista som läggs till, efter färgerna. ”En strukturering av det fria”, säger Nina själv. Klart sevärt och en konstnär på väg uppåt.

Bohlin

Hemma hos mig finns det två alldeles sönderlästa böcker ”Ulla i bageriet” och ”Rune i verkstan”. Efter fyra barn och säkert hundratals läsningar ligger de där i toppen av allt som lästs. Anders Suneson är en skicklig illustratör och författare. När Galleri Bolin nyöppnade i egen regi i lördags var det dags för något annat. ”Andra sidor” heter utställningen som uteslutande består av akvareller med motiv från franska landskap.

Anders Suneson har självklart den tekniska skickligheten. Han behärskar akvarellmåleriets ABC. Och vissa av målningarna är väl mest också skickliga övningar, avbildningar. Men mitt i allt finns också andra. Målningar där akvarellpenseln väljer lite friare vägar, där landskapets inslag blir till ett linjespel, ett mönster och en utgångspunkt för en mer spännande bildlösning. Det är i dessa målningar som utställningens stora behållning ligger.

Totalt visas 48 målningar. Och en inledande kvartett med en cementblandare och bilder runt en pool stannar kvar liksom ett landskap från Camargue och fält vid La Coste och Menerbes. Det är en utställning av lust och som skapar lust. I det inre rummet finns lekfulla fotografier. Bland annat en vägg- installation med femton bilder av kaffekoppar – den skapar också samma lust till att smaka det där innehållet på just de platserna.

Drejeriet

Till Drejeriet återkommer Olle Pott från Uppsala. Med sig har han en utställning döpt till ”Kärlek och hus”. Den består till största delen av glastavlor och av några fat. Allt är skapat med den teknik som heter fusing. Fusing – att smälta samman glas- är en teknik som är mycket äldre än glasblåsandet. För sina glastavlor har Olle Pott använt metallpulver och metallfolie för att ge färg och skapa motiv.

Resultatet är vackra, levande glastavlor med motiv av husgavlar och av vandrande par. Tekniken skapar levande glasytor med ett visst djup i bilden. Ett lite råare intryck än till exempel målat glas. Men tekniken har också sina begränsningar. Och resultaten är för mig mer något att beundra rent tekniskt.

Tängtorpet

Hos Galleri Tängtopet kan man just nu möta en debututställning. Marléne Nilsén har sina rötter i Strömsund. Hon gick ut Östersunds Konstskola 2007. På sin debututställning som hon döpt till ”Elsa och jag” visar hon femton originalverk i akryl och collage samt sex grafiska blad.

De stora målningarna består uteslutande av kvinnoansikten och kvinnokroppar som kontrasteras mot färger och klipp från gamla dagstidningar från 1940-talet, både lokala och internationella. Ibland är även ord ditskrivna i målningarna.

Marléne förmår variera motiven på ett spännande sätt. Och när det verkligen stämmer som i målningarna ”Wilma” och ”Isa” är det riktigt fängslande konst. Annat känns mer som övningar på väg mot något men utan att vara helt framme. Men det är inte för en sekund ointressant.

I en bok kan man läsa dikter runt målningarna och på en vägg finns även dikter nedskrivna.

– Elsa är ett godtyckligt namn för något som finns i mig, i min, mor, i mormor och hos alla kvinnor. Jag vill försöka knyta samman kvinnorollen förr och nu, hur det var då och hur det är i dag. Och jag vill skapa målningar som man återvänder till som man ska ge tid, berättar Marléne.

Det är helt klart en debututställning som ger mersmak och som är värd många besökare.

Mer läsning

Annons