Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Konsten har tagit Margareta runt jorden

Mexico, Shanghai, New York, Seattle. Och Persåsen. Margareta Sjödins konst har visats världen över och nu får vi se den här i Jämtland.

Annons

Jag har lovat henne att rubriken på den här artikeln inte ska bli ”Margareta gör inte bort sig längre” eller någonting i den stilen. Det har redan gjorts allför många gånger, förstår jag när vi står och tittar på klippen med konstrecensioner som ligger framme i det stora utställningsrummet hos Wikners i Persåsen.

Det är 40 år sedan hon medverkade i tv-serien ”Partaj”, men de flesta förknippar henne fortfarande med rollen som dum blondin – inspirerad av Goldie Hawn, för övrigt – som hela tiden frågade om hon gjort bort sig nu igen.

Och bäst som vi pratar blir vi avbrutna av en tämligen närgången man i övre medelåldern som tror att han är jättekul när han ställer samma fråga till Margareta. Hon verkar ta det med jämnmod, fast nog tycker hon det känns konstigt att alla fortfarande minns ”Partaj” medan så få känner till hennes framgångar som konstnär sedan hon lämnade skådespeleriet.

Vindlande vägar har fört henne dit hon är i dag, den mångsidigt begåvade flickan från Härnösand som dansade klassisk balett och sjöng solo i domkyrkan men också tidigt kände lust för att måla.

– Mamma var från Nordingrå och där var det tätt mellan konstnärerna. Vi åkte runt och tittade och jag blev inspirerad, säger hon.

Margaretas kreativa sida uppmuntrades av föräldrarna, men samtidigt tyckte de att flickan skulle ha ett riktigt jobb. Margareta utbildade sig till folkskollärare på seminariet i hemstaden och flyttade sedan till Stockholm och sin första lärartjänst på Katarina skola.

– Det var underbart och jag fäste mig mycket vid 10-åringarna som jag hade i klassen, säger hon.

Samtidigt lockade scenen och hon gick i teaterskola på kvällarna. Fick en del småroller som hon hann med vid sidan av lärarjobbet, men när första talrollen dök upp – i Knäpp upp-revyn – sade hon upp sig för att skådespela på heltid. Gjorde sedan Solveij i Peer Gynt med Riksteatern, turnerade med musikaler till fängelser och sjukhus, filmade med Torbjörn Axelman och Göran Gentele, spelade in barn- och trafikprogram för teve. Och så ”Partaj”, då.

Vid sidan av skådespelandet började hon utbilda sig inom bildkonsten. Kämpade tappert med att hinna både-och samtidigt som hon skaffade familj, man och så småningom tre döttrar.

I mitten av 1970-talet blev det dags för ett vägval. Sverige hade blivit för trångt för maken som var entreprenör och ville utveckla sin företagsidé på en större marknad. Han åkte i förväg och 1976 flyttade Margareta efter till Malibu, Californien.

– Jag ville rädda äktenskapet. Kunde inte välja på annat sätt, säger hon. Men det var tufft att lämna allt och börja om från scratch där borta.

Hon valde att släppa skådespeleriet helt och koncentrera sig på bildkonsten. Läste vidare på Los Angeles School of Art and Design och Santa Monica college, gick som elev hos konstnären Keith Finch. Utvecklade måleriet, prövade nya tekniker.

– I början målade jag nästan bara akvarell, poetiska naturbilder med skog och snö. Men jag ville gå vidare mot det abstrakta, utveckla färg och form och det spontana uttrycket. Det var en svår process, men nödvändig.

Efter några år var Margareta en ganska etablerad och framgångsrik konstnär over there. Makens företag gick bra, de byggde ett hus som Margareta beskriver som ett ”barndomens slott” och som fick utmärkelser som ett av Los Angeles vackraste.

Men så kom den stora branden i Californien 1995. Massor av hus omkring brann ned till grunden, Margaretas blev allvarligt skadat. Liksom mycket av hennes konst som förvarades hemma.

Efter branden kom störtregn, sedan jordbävning. Naturkrafterna ställde mer eller mindre familjen på bar backe.

– Det var hemskt, speciellt för mina döttrar som var i tonåren då, säger Margareta.

Så småningom gick makarna skilda vägar och Margareta flyttade hem till Sverige igen. Sedan år 2000 bor hon vid Norrtull i Stockholm och har sommarhus och ateljé i Tyresö.

Att komma tillbaka till Sverige var i viss mån som att börja om från början än en gång. Det tog tid att arbeta upp sig som konstnär igen.

– Ja, det är fortfarande kämpigt att överleva, säger Margareta.

– Ständigt måste man balansera det kommersiella med ett måla det man känner.

I Persåsen visar hon ett brett urval av det hon hållit på med de senaste åren: blandteknik, olja, akvarell, skulptur och litografi. Utställningsrummet sprakar av färg och experimentlusta:

– Jag vill hitta nya metoder hela tiden. Jag målar med sand, sågspån och glasfärger, gör metallskulpturer och collage.

Utställningen hade vernissage i söndags och i anslutning därtill hölls en berättarkväll där Margareta Sjödins livsresa jämfördes med en annan Margaretas; den driftiga Margareta Olofsson från Rörön i Jämtland som utvandrade till USA 1901, började med två tomma händer och blev framgångsrik som väverska och textilkonstnär.

För ett antal år sedan ställde Margareta Sjödin ut på World Heritage Museum i Seattle, och där stiftade hon bekantskap med Margaret Bergman, som hon kom att kallas over there, och hennes gärning.

– Det känns roligt att bli jämförd med henne. Och det finns absolut beröringspunkter mellan våra liv, säger Margareta Sjödin.

Fotnot: Margareta Sjödin-utställningen i Persåsen pågår till 15 augusti.