Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Konsten att utelämna vissa fakta

Annons

Det finns en form av argumentation som är svår att värja sig mot. Det är den som bygger på en kombination av hårda fakta och utelämnade fakta. De senaste månaderna har borgerliga debattörer målmedvetet försökt sprida bilden av att välfärden fått ökade resurser under alliansregeringen.

Det började med ett tal där KD-ledaren Göran Hägglund påstod att skatte-intäkterna ökat med 150 miljarder och att vården, skolan och omsorgen fått ett tillskott på 115 miljarder de senaste åtta åren.Hägglunds bräckliga argument avslöjades senare av Dagens Industri. Men kort tid därefter följde ett antal experter på företagarorganisationen Svenskt näringsliv upp med flera debattartiklar på samma tema.

Andemeningen var att nedskärningarna i offentlig sektor är en myt. Regeringens skattesänkningar hade inte satt några spår alls i välfärden. Tvärtom påstods att "resurserna till vård, skola och omsorg fortsätter växa". Det luriga är att uppgifterna stämmer, om man inte räknar med inflationen, reallöneökningarna och befolkningsökningen, vilket Göran Hägglund och Svenskt näringsliv självklart inte gör. Som vanlig nyhetskonsument blir man lätt ett offer för den här typen av argumentation. Det ligger nära tillhands att börja tvivla på det man ser, hur orimligt det än är att 140 miljarder i skattesänkningar kan betyda mer resurser till välfärden.

Det finns åtminstone två oantastliga sätt att mäta välfärdsresurser på. Det ena är att räkna antalet anställda i offentlig sektor. Det andra är att studera försörjningskvoten, det vill säga hur många personer en yrkes-arbetande måste försörja utöver sig själv.

I det första fallet ser verkligheten ut så här: Sedan den borgerliga regeringen kom till makten 2006 har antalet anställda per 1 000 invånare inom kommun-finansierad sektor (som innefattar även privata välfärdsföretag) minskat från 132 till 125. Det låter lite, men det är 4,3 procent. Det döljer sig många indragna nattsköterskor och elev-assistenter i den siffran.

I det andra fallet ser verkligheten ut så här: När den borgerliga regeringen kom till makten 2006 var försörjningskvoten i Sverige 70. Det vill säga: 100 yrkesarbetande personer behövde försörja 70 personer som inte arbetade. I dag är försörjningskvoten 72.

Oavsett hur Göran Hägglund och Svenskt Näringsliv räknar kan slutsatsen bara bli en: samtidigt som behoven i välfärdssektorn har ökat har antalet anställda minskat. Och det har skett under alliansregeringens tid vid makten.