Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Funäsdalen – konstnärernas landskap

/
  • I trapphallen på Härjedalens Fjällmuseum återfinns ett träd med skulpturer av Emil Näsvall, närmast
  • Ragnar Johansson och Bengt Ellis utförde dessa porträtt av varandra. Ellis avbildad till vänster och Johansson till höger.
  • Schack utgjorde ett specialintresse för Ragnar Johansson.
  • Vid kyrkan i Funäsdalen återfinns Emil Näsvalls skulptur
  • Det går att utläsa ett hot mot rennäringen i Niklas Blindhs målningar. Denna återfinns i matsalen på Hotell Funäsdalen.
  • Gunilla och Bengt Ellis har bott på många olika platser runtom i världen. Om detta vittnar Bengt Ellis akvarellmålning till höger
  • Gunilla Ellis har bland annat skapat bårtäcken till tre kapell på Skogskyrkogården i Stockholm. På Elliseum hänger ett prov på hennes verk av det slaget.
  • Från 1997 var Elliseum i Funäsdalen centrum för makarna Bengt och Gunilla Ellis skapande. Ateljéer till vänster och visningsrum till höger.

Annons

Något händer med syrehalten i blodet när jag passerar Åsarna och kommer allt längre in i Härjedalens hjärta. Det måste vara något med skogarna och den låga tätheten av bofasta och turister som gör att jag under bussresorna till Funäsdalen märker en förändring i landskapet. Det är inte alls som att åka till Västjämtland med dess dramatiska fjällformationer och myller av människor. I Härjedalen är fjällen lägre och mjukt formade. Till landskapet har många konstnärer från 1800-talet och framåt vallfärdat för att uppleva naturen och hitta sina motiv. Två av dessa var Bengt Ellis (1923-2007) och Ragnar Johansson (1913-1997). De två herrarna träffades kring 1950 och byggde vid samma tid ateljéer och bostäder nära varandra vid fjällets fot i Funäsdalen. Mellan dem och deras familjer uppstod en nära vänskap och många diskussioner kring konst. Kring denna vänskap och konstnärliga skapande har det nu arrangerats en utställning på Härjedalens Fjällmuseum.

Bengt Ellis kom från en skådespelarfamilj i Stockholm, men familjen blev krögare i Hälsingland av försörjningsskäl. Han gick på konstskolor i Stockholm och under det andra världskrigets militära beredskap hamnade han i Härjedalen första gången. Ellis blev fascinerad av landskapet och skildrade det utifrån egna djupgående upplevelser. Ellis var mycket mer än fjällmålare, där fanns bland annat ett stort politiskt engagemang med uttrycksfulla figurmålningar. Fast på denna utställning ligger fokus helt naturligt på fjällmåleriet. Ellis har ofta en påtaglig färgglöd i sina målningar, medan Johansson är mer av en dämpad mystiker. Det finns ofta en musikalitet i hans mer abstrakta och stillsammare målningar, ett sökande efter naturens väsen. Ragnar Johansson förklarade själv i ett TV-program om honom från 1981 varför han, uppsalabon, började vistas i Funäsdalen stora delar av året "Det tror jag var upplevelsen av vidden här uppe, oändligheten".

På museet träffar jag Gunilla Ellis som är verksam som textilkonstnär i Funäsdalen. Vid min fråga om föremålen som ställs ut samtidigt, snöskor och ett schackspel, berättar hon om hur de var typiska för dem, Bengt Ellis var den som inte ryggade för strapatsrika fjällturer, medan Ragnar Johansson hellre spelade schack. Han spelade på en ganska hög nivå i Uppsala och i Funäsdalen med alla som ville och kunde. Jag påpekar detta med musikaliteten i Johanssons målningar och att han tydligen lyssnade mycket på musik.

– Det gjorde båda, säger Gunilla Ellis. Det dånade klassisk musik i huset hela tiden.

Jag följer med henne till Elliseum som är beläget inte långt därifrån och från 1997 och fram till Bengt Ellis bortgång 2007 utgjorde ett centrum för makarnas skapande. Här finns både ateljéer och visningsrum, som används än i dag. Det är främst landskapsmålaren Bengt Ellis som framträder på väggarna, men här finns även textila verk av Gunilla Ellis. Hennes filtar med motiv av renar och myskoxar säljs i museibutiker och många har nog lagt märke till hennes klädkreationer, som är originella på ett sätt som sticker ut, samtidigt som de har något enkelt och ursprungligt över sig.

Skogskyrkogården i Stockholm, arkitekterna Gunnar Asplunds och Sigurd Lewerentz mästerverk, uppfördes 1994 på FN:s världsarvslista. Den är fortfarande en av landets mest konstnärligt genomtänkta miljöer. Tre av dess kapell har bårtäcken utförda av Gunilla Ellis och varje täcke är unikt.

– De används dagligen, säger hon. Trots den flitiga användningen har hon kunnat konstatera att de knappt utsatts för något slitage.

Var än jag rör mig i Funäsdalen tycks jag stöta på verk av Bengt Ellis. På Eriksgårdens Fjällhotell dominerar hans stora målningar i lobbyn. Det var kring 1985 han fick i uppdrag att gestalta de fyra årstiderna i fjällen, när hotellet skulle byggas upp igen efter en brand. Fjällmålningar av Bengt Ellis hänger även i matsalen där jag bor under min konstvandring, på Hotell Funäsdalen. Fast här kan man se en utveckling, där senare generationers konstnärer varit med och satt sin prägel. Det handlar främst om Niklas Blindh som är renskötare och konstnär i Funäsdalen. Hans målningar har lite prägel av street art och vittnar tydligt om en politisk medvetenhet, om ett upplevt hot mot naturen och rennäringen.

Mittemot Fjällmuseet träffar jag Åsa Cederberg i hennes kombinerade ateljé och butik. Hon gör charmiga tomtar och ljusstakar med duvor i keramik och får ofta skräddarsydda beställningar inför någons födelsedag. Det blir fullt i butiken och jag går ut till en liten rastplats vid Fjällmuseet där en skulpturgrupp av Emil Näsvall (1908-65) möter mig. Två folkmusiker framställs och det var ett motiv han ofta återkom till. Mer landskapsspecifik är "Säterjäntan" vid kyrkan. Jag förknippar Näsvall väldigt mycket med folkhemmet. Den trettiotalsidealism hans lärare Olof Ahlberg stod för har med Näsvall fått en mer demokratisk utformning. Kropparna följer fortfarande vissa ideal, men det heroiska och atletiska har fått vika för en vardagligare realism. Näsvall stod socialdemokratin nära och fick ofta uppdrag för folkets park runtom i landet och för andra miljöer i det offentliga. Hans byst av Branting står i Folkets park i Malmö och på Metropoliten i New York finns hans porträttbyst av Jussi Björling. Fjällmuseet har även fått ta emot en gåva av Näsvall-skulpturer, varav en del visas i en stor monter i centrum av museets trapphall.

Går man en trappa upp på Fjällmuseet möter de porträtt Bengt Ellis utfört av lokala personligheter samt flera reliefer och möbler av Jöns Ljungberg (1736-1818) som införde den speciella form av rokoko som möter här och var i Härjedalen. Kring honom kommer kanske nästa konstnärliga attraktion att byggas upp, avslöjar museivärden Kenny Jonsson.

– Det finns planer på ett särskilt Jöns Ljungberg rum.

Läs också:

Kultur: Emigranten från Boggsjö som krigade för Lincoln

Nöje: Här överraskar Greger från Östersund Filippa i "Händig man sökes"

Dans: Wiehes tretton sånger berör djupt

Annons