Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Komisk härva i norrländsk Mamma Mia!

/
  • Fyra livsöden trasslas in i varandra på ön Solöga där en norrländsk mer dimmig  än glammig version av Abba-filmen Mamma Mia! utspelas.Foto:   Anders Rudolfsson

Bexy Bee tänker göra en Mamma Mia. För 29 år sedan föddes hon. Mamma heter Maria Mia Almadottir, född Bengtsson och pappa heter högst troligt Caesar Classon och var sommargäst på Solöga Stugby sommaren när Bexy Bee, eller Barbro Bengtsson som hon egentligen heter, kom till.

Annons


Nu ska Bexy återinviga den av mormor Alma ärvda Solöga Stugby och samtidigt gifta sig med meteorologen Sky (egentligen Jonas men Sky och Bexy låter liksom bättre än Jonas och Barbro). Och kan man bjuda in potentiella fäder till ett bröllop på en grekisk ö ska det väl gå med en stugby på en norrländsk ö också. Om inte annat är det ett roligt berättargrepp.

Bexy bjuder sin mamma och de två Caesar Classon som finns i landet en av dem måste det vara. Men båda kommer. En ensam charkuterist (Jonas Granström) och en paddlande förtidspensionerad slöjdlärare som skriver frågespalt i sin döda frus namn (Stig Östman).

Där börjar förvecklingarna som slutar någon helt annanstans än man kunnat tro.

I Soliga hälsningar till er alla samarbetar Estrad Norr och Friteatern. Turnén pågår till och med november och går i första hand till de mindre spelplatserna som premiärkvällens Kallsedet i västjämtska fjällvärlden. Storblommiga sjuttiotalstyger hänger på tork i den minst sagt halvfärdiga receptionen i Caroline Romares scenografi. Påbörjad ommålning i blå nyanser, takdropp i hink, turisthistoriska detaljer och en dörr som hakats av. Det finns en del att göra, som en av de två Caesarna uttrycker det.

Fyra människor kastar ut sina livstrådar som fiskelinor och de trasslas ohjälpligt in i varandra i ett komiskt virrvarr. Men Bexy lyckas trassla ut sin lina och vinna en ny frihet.

Åsa Ekberg Kentros har skrivit en skruvad historia som lockar till många hjärtliga skratt och en hel del igenkänning om man någonsin varit någons barn, någons förälder, varit ensam eller saknat någon.

Erica Braun gör Bexy till en mycket intensiv och viljestark varelse. Mary Stoor gör Mia till en affärsmässig kvinna som inte fick eller kunde vara mamma och därför tar emot den mesta skit hon får. Stig Östmans slöjdlärare/livsfilosof är rolig i sin stelhet och har liksom Jonas Granströms charkuterist en saknad och en ensamhet som berör.

Men det finns skevheter som stör helhetsintrycket, hemligheter som serveras väl oprovocerat och replikskiften där karaktärerna inte lyssnar på varandra.

Jag har svårt att avgöra

om det ligger i manus eller om texten ännu inte sitter riktigt som den ska hos skådespelarna. Eller om viljan är att visa att man talar förbi varandra? Men i så fall är det otydligt. Och så kan jag inte låta bli att fundera över en ologisk lucka: var blev de andra bröllopsgästerna av?

Teater

Estrad norr / Friteatern: Soliga hälsningar till er alla

Mer läsning

Annons