Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Klyschigt mörkt och stereotypt

Bio Regina

Genre: Drama

Premiär: 12 mars 2010

Med: Christo Christov, Ovanes Torosian, Saadet Isil Aksoy med flera

Regi: Kamen Kalev

Speltid: 1 tim 29 min

Censur: 15 år

Annons

En man med träningsoveralljacka och rakat huvud röker, tittar håglöst ut från en balkong på ett skitigt höghus. Hans utsikt är skitiga höghus. Är det Nora Ephrons senaste feelgoodmacka? Nej, det är faktiskt bulgariskt drama på Folkets bio. Och det är en så klyschig inledningsscen att om "Eastern plays" vore en roman skulle dess första mening lyda "Det var en mörk och stormig natt".

Här följer vi två bröder. En är nazist, den andre, Christo, en misslyckad konstnär som tillbringar dagarna med att dricka sprit, äta metadon, inte skjuta heroin, förnedra sin flickvän och somna. Ibland sammanstrålar de hemma hos pappan och styvmamman, där alla dricker öl och förolämpar varandra tills någon får nog och springer ut och tittar på en stor rivningstomt.

Så inträffar vad engelsmännen kallar "a random act of kindness" och för in en liten solstråle i filmens öststatssmog. Men det är inte nog. Det är ändå för mörkt. Rollfigurerna är för statiskt osympatiska och deprimerande, Christo hade behövt en Antichristo som vägde upp.

Så en reflektion. När nynazister skildras på film är det alltid den känslige, tvivlande nazisten - här Christos bror - som står i centrum, aldrig den övertygade, benhårde toknassen. Utom en gång - i "Romper stomper", Russell Crowes australiensiska genombrott. Är det en slump att just "Romper stomper" är den bästa nazistskildringen?