Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Klassisk norrländsk berättartradition prisas

Ola Nilsson med rötter i Hammerdal har vunnit Norrlands litteraturpris år 2010.

– Det är skitroligt men det stör samtidigt, förklarade han efter prisutdelningen.

Annons

Det är Norrländska författarsällskapet som årligen delar ut sitt pris till en person som sällskapet anser står för ett nydanande och inspirerande författarskap med norrländsk anknytning. Och 2010 blev det alltså Ola Nilsson med rötter i Hammerdal som i konkurrens med sex andra norrländska författare tog hem segerchecken på 10 000 kronor.

Men även om han är glad och tacksam för priset så är det inte odelat positivt att få den här typen av uppmärksamhet.

– För mig privat är det här skitkul men för mitt skrivande betyder det ingenting. Snarare tvärtom. Det stör mitt skrivande otroligt mycket: Jag har till exempel inte kunnat skriva de senaste tre dagarna, säger han dagen efter prisutdelningen som ägde rum i Skellefteå i lördags.

Ola Nilsson har bland annat gett ut novellsamlingen Prosa åren 1995-2005 och romanen Nattbete. Den senaste boken Hundarna släpptes tidigare i år.

– Just nu skriver jag på en ny bok som kommer i februari som heter Änglarna. Det är andra delen efter Hundarna i en löst sammanhängande serie av tre, förklarar han.

Juryns motivering till varför just Ola Nilsson var rätt person att få ta emot Norrlands litteraturpris handlar bland annat om hans koppling till den norrländska berättartraditionen.

Juryn skriver: "Ola Nilsson har en personlig och ekande stil i sitt skrivande och han lyckas gestalta avstånd, närhet, hopplöshet och energi på ett sätt som har obeskrivlig koppling till klassisk norrländsk berättartradition. Ola har i sina hittills publicerade verk haft en styrka i gestaltningen av tillstånd och stämningar, och hans framställning av människorna är knivskarp och sparsmakad."

Han bor visserligen i Stockholm men Ola Nilsson säger att det norrländska arvet finns inom honom och att han präglas mycket av det i sitt författarskap.

– Det finns ju där. Jag är uppvuxen i skogen och jag kommer aldrig ifrån Hammerdal. Det är klart att det präglar ens språk och känslolägen och så vidare, säger han.

Annons