Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kjell Lindé

Den 12 november 2013, två dagar före sin 94:e födelsedag, lämnade vår pappa Kjell detta jordeliv. Solen sken från en klarblå himmel med snötäckta fjäll som bakgrund, kyrkklockornas klang blandades med fågelkvitter. Med denna inramning fick vi ta avsked av pappa hemma på gården där han bott och verkat större delen av sitt liv.

Annons

Pappa växte upp i ett kristet hem i en syskonskara på tolv barn. Den kristna tron genomsyrade pappas liv och var en drivkraft för honom.

1950 övertog pappa sitt föräldrahem och 1951 gifte han sig med Mia. 1952 föddes Erik och 1959 kom Anna-Karin. Under 15 års tid var hemmet öppet för flera fosterbarn. Pappa värderade familjen högt och uttryckte ofta sin glädje och tacksamhet över oss barn och barnbarnen Edwin och Andreas.

Pappa var mycket händig och jobbade en tid som snickare. Han skaffade sig också kunskap om jord och skogsbruk genom att utbilda sig på Torsta 1947-1948. Pappa såg sig själv som en enkel fjällbonde och det var viktigt för honom att förvalta gården väl. Skogsskötsel låg honom varmt om hjärtat och det beredde honom stor glädje att vara ute i naturen och att se skogen växa sig grön och fin. Viktiga utflyktsmål för pappa var Lindekojan och Reträtten. Han var även intresserad av älgjakt.

Pappa var en mycket engagerad person som var aktiv inom såväl politiken, kyrkan och föreningslivet. Han hade flera uppdrag i olika styrelser bland annat i Hushållningsgillet, EFS Jämtlandsförbund, Hållands folkhögskola, LRF, Norrskog och Fiskevårdsföreningen. Han har suttit i kyrkorådet och under många år var han kyrkvärd.

Sång och musik var en viktig del i pappas liv och det gav honom stor glädje, som barn tjänade han en slant genom att trampa kyrkorgeln. Pappa och mamma ingick i kören Rönnöforssångarna. Kören anlitades i många sammanhang. Lusten till musiken behöll pappa in i det sista genom att nästan varje dag spela piano och sjunga.

Pappa var en social, glad och skojfrisk person och han var den riktiga jultomten inom familjen, på skolan och vid julfester. Han var ingen stillsam jultomte utan kom in med buller och bång, hans glädje var nog större än barnens. Han pensionerade sig som tomte vid 93 års ålder. Pappa uppskattade att samtala med folk och han berättade gärna om bygdens historia och de människor som levt här.

Pappa drabbades av sjukdomar men behöll sin positiva livssyn och ingenting upplevde han som omöjligt. Pappa var trygg i sin kristna tro och tyckte att han haft ett mycket rikt liv och kände stor tacksamhet för all den omtanke och stöd han fick av sin familj, släkt och vänner. För pappa var släkten viktig och han var angelägen om att de alltid skulle känna sig välkomna till gården.

Pappa levde fullt ut ända till slutet. Han gav oss mycket kärlek och omsorg och lämnar ett stort tomrum. Vi tar med oss hans entusiasm och förmåga att värdesätta varje dag. Vi är tacksamma för att han var vår pappa.

Barnen