Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kingsley hoppar mellan genrer

Annons


Ben Kingsley är dubbelt bioaktuell. Det erotiska dramat "Elegy - skönhetens makt" har premiär den här veckan, och inom kort syns han som uteliggare i "Wackness". Att hoppa mellan genrer är någonting han gör mycket medvetet.

-Jag är mycket glad över min karriär. Vänliga änglar har vakat över den.

Just nu är Sir Ben Kingsley i full färd med att spela skurken i mastodontfilmen "Prince of Persia: The Sands of Time", som spelas in i Pinewood Studios utanför London. Mike Newell regisserar och Jake Gyllenhaal spelar hjälten.

-Jag tycker om att spela skurk, likaväl som jag tycker om att spela hjälte. Jag har gjort extremerna. Jago i "Othello" och skurken i "Sexy beast", det är väl de mest skurkaktiga personer man kan tänka sig, likaväl som Gandhi är den mest ädla person jag har spelat, säger han.
Vet var gränsen går

Han tycker inte att det är svårt att skaka av sig skurkarna när inspelningsdagen är över.

-Nej, jag har en klar känsla för var gränsen går. Annars skulle jag bli galen, säger Ben Kingsley och skrattar.

Han gör flera fajtscener i "Prince of Persia", och säger att hans teaterbakgrund hjälpte honom.

-Där övar man ju alltid att fäktas och slåss. Och jag har alltid tyckt om att underhålla. Jag är en underhållare. När jag var liten kallade dom mig "familjens egen Danny Kaye".
Kärlekshistoria med Cruz

I den nu Sverigeaktuella "Elegy - skönhetens makt" spelar han en lärare som satt i system att förföra sina kvinnliga elever. Allt ställs på sin spets när han inleder ett förhållande med den nya elev som spelas av Penélope Cruz.

-Det är en skildring av hur många män är rädda att binda sig, hur de är rädda för att ge sig hän och vilka konsekvenser detta kan få, säger han.

Han har nyligen avslutat inspelningen av Martin Scorseses filmversion av Dennis Lehanes bok "Patient 67" med Leonardo DiCaprio, Michelle Williams och Max von Sydow som motspelare.

-Att få filma med Marty, det var underbart och en ära. Det är en fantastisk berättelse, helt karaktärsdriven och med en oerhörd känsla av den paranoja som fanns i USA under 50-talet. Jag har inte sett någonting ur den än, men jag tror att det kommer att bli någonting riktigt bra.

Mer läsning

Annons