Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Keramik som överraskar och trallvänligt måleri

/
  • ”Kiselbaserade livsformer” är rubriken på Jakob Danhardts spännande utställning på Drejeriet. Keramiska skulpturer med inspiration från industrin kontrasterar mot  näckrosor som skiftar  i regnbågens alla färger.
  • De flesta av de verk som Camilla Pyk visar på Galleri Bolin bygger på texter av hennes vän Ola Rapace.
  • Madeleine Pyk fortsätter på den inslagna vägen; med glada, trallvänliga bilder som passar i de flesta miljöer. Foto: Ulrika Andersson

Jag tänker tillbaka på helgens alla kulturhändelser och blir stolt över vår stad. Bland allt annat som hände var det vernissage på Drejeriet och på Galleri Bolin.

Annons

Drejeriet

Jag började med Drejeriet och blev förtjust över hur utställningsrummet hade används. Det rutiga klinkergolvet stämde väl överens med Jakob Danhards verk.

Jakob har inspirerats av en gammal bruksmiljö där tunga maskiner stått och gett avtryck på väggarna. Hans keramiska konstverk finner inspiration av det funktionella som form.

Trots inspirationen av industrin blir skulpturerna en motreaktion mot funktion och bruksföremål som så ofta förknippas med keramik som material. Ett videoverk projiceras i mitten av rummet, sedan hans skulpturer runtom.

På ena väggen kan skulpturerna liknas vid dykartuber. Dykartuber blir metaforer med friskt syre till de andra konstverken.

Näckrosorna som skiftar i regnbågens alla färger är som en påkostad Las Vegasshow. Till och med sladdarna känns estetiskt tillrättalagda och ger skulpturerna en extra dimension.

Gå och se!

Bolin

Camilla och Madeleine Pyk ställer ut på Galleri Bolin. De har inte så mycket mer gemensamt än efternamnet Pyk (Camilla är Madeleines brorsdotter).

Madeleines reseintresse syns i hennes nya bilder. Det blir som en trallvänlig låt som etsar sig fast i huvudet och som går på automatik. Glada bilder som passar i de flesta miljöer. All konst behöver ju inte vara djup och svårmodig.

Jag vet att det är som att svära i kyrkan (många hem), men jag har svårt att ta till mig de naivt skissade bilderna. Konst berör olika och på olika vis men just det här berör inte mig.

Camilla har ett tema och har arbetat efter vännen Ola Rapaces texter och musik, fört dem samman och inspirerats av texten i sina bilder. Jag vet egentligen inte vad själva budskapet är.

Camilla berättar att hon försöker uppfostra sina barn till att inte falla för någons yttre skönhet utan se under ytan.

– En människa som ser ut som en ängel kan vara djävul inuti och yta är oviktigt.

Måleriet är stort och avskalat men det blir för mycket och otydligt.

Mer läsning

Annons