Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kata Nilsson: Vad skönt det vore att vara en medelålders man

Annons

I början av veckan hörde jag mig själv yttra meningen “Problemet är att jag är för ödmjuk” i lunchrummet på mitt jobb. Jag tror det finns få personer i mitt liv som skulle ställa sig bakom det. Jag har alltid haft bra självförtroende. Och i mitt jobb som ledarskribent får jag ofta beröm för att jag inte räds att skriva vissa saker.

Ödmjukhet är dock en egenskap som inte är motpol till att vara varken självsäker eller orädd. De saker jag får beröm för att jag vågar skriva är för mig självklarheter. Om jag vore rädd för att skriva att Sverigedemokraterna är ett parti grundat av svenska nazister och vars företrädare ofta uttrycker sig rasistiskt, vilket är fakta, då skulle jag ju inte göra mitt jobb.

Varför tror då folk att jag är orädd för att jag “vågar” skriva det? Jo, för att det alltid kommer en skitstorm så fort jag gjort det. Det är nättrollens favoritgrej att ge sig på mig när jag skrivit något om Sverigedemokraterna som inte klingar positivt i trollens öron, oavsett om det jag skriver är fakta eller åsikt.

För det är fakta att Sverigedemokraterna grundades av svenska nazister. Det är fakta att de har företrädare som än idag konsekvent uttrycker sig rasistiskt. Det är fakta. Sedan är det min åsikt, utifrån denna fakta, att detta gör Sverigedemokraterna till ett parti som bör hållas utanför inflytande i svensk politik.

Jag har under min uppväxt fått förstå att det är skillnad på fakta och åsikt, och efter någon slags korrekt mall lärt mig att om jag har en åsikt så ska mina argument för den åsikten grundas i fakta.

De som sedan ringer och mejlar mig är, (och detta är inte en generalisering utan även detta är fakta), till nittio procent män i övre medelåldern. Det känns sorgligt att kalla dem för troll, för de är ju uppenbarligen vuxna karlar och jag föreställer mig hur de sitter några mil bort från min redaktion och pratar med grannen om vädret, kanske har de barnbarn de ibland tar med ut och fiskar, och när de småpratar med en bekant i kön på Konsum säger de “Den där Kata Nilsson, så dum hon är”.

Dessa män har rätt till sin åsikt. Jag värnar verkligen den rätten. Men det jag har enorma problem med, det är sättet de hela tiden blandar ihop fakta och åsikt. De vill nämligen väldigt ofta inleda mejl eller telefonsamtal med “Det är ju så att…” och sedan dra en lång harang som man inte alls kan säga att “det är så” om.

Det kan också vara så att den fakta som presenterats, som exempelvis styrker att Sverige inte är nära en systemkollaps, inte passar trollens världsbild. Då är denna fakta helt enkelt bara “ljug och blufferi” som media och forskare har hittat på.

Den här diskussionen kan ju jag aldrig vinna, för jag är skolad i en annan värld än dessa troll. Jag har under min uppväxt fått förstå att det är skillnad på fakta och åsikt, och efter någon slags korrekt mall lärt mig att om jag har en åsikt så ska mina argument för den åsikten grundas i fakta.

Trollen, som ju ibland kan bli ganska hotfulla och otrevliga, de lever ju utanför denna värld av hur jag tänker mig en debatt ska gå till. Och det måste ju, även om de såklart inte kan öppna en tidning utan att bli rasande, vara ganska skönt.

Tänk så skönt att vara så övertygad om att ens egna åsikter är fakta att man inte behöver bry sig om vad ens åsiktsmotståndare säger, och någonsin överväga möjligheten att man själv har fel. Och det var just när jag föreställde mig att försöka befinna mig i detta, kan vi kalla det “självsliga tillstånd”, jag insåg att problemet är att jag är för ödmjuk.

Men en vacker dag, när jag är en man i övre medelåldern, då ska jag kasta mina idéer om att fakta krävs för att styrka en tes. Jag ska löpa fritt över kommentarsfälten när någon ung, mig intellektuellt överlägsen ledarskribent skriver i tidningen, och jag ska inte ens tänka på att jag beter mig hotfullt eller elakt, för jag är ju så självsäker och orädd. Eller nä. Det kommer jag nog inte att göra. Jag är som sagt alldeles för ödmjuk för det.

Kata Nilsson

Politisk redaktör Piteå-Tidningen

Annons