Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kata Nilsson: Högerpolitik får landstingen att blöda

I den ideologiska riksdebattens teoretiska förfaranden har valfriheten länge försvarats av borgerligheten. Det är viktigt att kunna välja bästa skola, vårdcentral och så vidare. Den linje som förts mer från vänster är att all offentlig sektor ska ha så hög kvalitet att det inte finns bättre eller sämre att välja mellan.

Båda sidor är ganska verklighetsfrånvända i praktiken. Det är ingen hemlighet att det finns stora brister inom exempelvis vården. Långa köer, för lite personal och så vidare. Om en privat aktör kan garantera det som landstinget inte kan garantera, vad är då problemet med att de får lov att göra det?

Jo, ett problem är att det fortfarande är det offentliga som förväntas betala. Notan för exempelvis de nya doktor-apparna landar rakt i landstingens knä och kritiken har varit stor mot att folk bokar läkarbesök i telefonen, istället för att gå till sin vårdcentral, vilket kostar landstingen hutlösa summor.

Desperata tider och gör att man ibland lämnar sin ideologiska övertygelse för en stund, och inom fem minuter ringde en läkare upp som lyssnade på mig, som tog mig på allvar, skrev ut ett recept

Ett annat problem är att dessa privata aktörer på välfärdsmarknaden kan gå i konkurs och lägga ner lite hur som helst. Det blir problem när exempelvis en privat skola etablerat sig i en kommun, nallat elever från kommunens skolor, varpå kommunen anpassar lokaler och annat utifrån det elevunderlag de har, och sedan går den privata skolan i konkurs och det landar i kommunens knä att se till att ha skolplatser åt dessa övergivna elever.

Det är helt enkelt inte helt problemfritt med privata aktörer i välfärden. Samtidigt är man rakt av blind om man tror att all välfärd per automatik är bättre om den sköts offentligt. Låt mig ge ett exempel från verkligheten. Som den vänsterorienterade person jag är föredrar jag att gå till landstingets vårdcentral. Den ligger dessutom fem meter från min lägenhet, vilket mycket väl kan ha påverkat mitt val i av vårdcentral i detta valfrihetens land. I alla fall, jag fick urinvägsinfektion.

Jag ägnade hela natten på toa i smärtor och räknade ner timmarna till dess att lättakuten på min vårdcentral skulle öppna. När jag kom dit möttes jag av en stressad sköterska som tyckte det var dumt av mig att jag åkt dit och inte till Konsum för att införskaffa tranbärsjuice för att härda ut och se om det blev bättre. Sedan hon sa “det blir 200 kronor tack!” och jag grät hela vägen till Konsum och hem igen.

När jag kom hem fick jag upp en Google-annons för just en sådan där läkar-app som jag nämnde tidigare. Desperata tider och gör att man ibland lämnar sin ideologiska övertygelse för en stund, och inom fem minuter ringde en läkare upp som lyssnade på mig, som tog mig på allvar, skrev ut ett recept, och som bekräftade att nej, detta är bortom tranbärsjuice-räddning. Det kostade inte mig en krona. Det kostade antagligen Region Norrbotten ett par tusen kronor.

På riksnivå ska man liksom argumentera ideologiskt för människans rätt till valfrihet, och på lokal nivå ska man pröjsa för den valfriheten

Styrande i Region Norrbotten är Alliansen, ihop med ett lokalt parti som kallar sig Sjukvårdspartiet. Dessa fick makten för att de garanterade bättre vård, mer personal, och lovade att styra upp ekonomin i landstinget som länge varit en svår nöt. Som inflyttad jämte kände jag igen argumenten från hemmaplan och jag undrar om regionen, när de får fakturan från app-läkaren, kan se att jag nekats vård på en av landstingets egna vårdcentraler en halvtimme innan. Och jag undrar vad de styrande politikerna i regionen känner inför det.

Jag tror man måste gilla självplågeri för att vara borgerlig landstingspolitiker. På riksnivå ska man liksom argumentera ideologiskt för människans rätt till valfrihet, och på lokal nivå ska man pröjsa för den valfriheten som sker på bekostnad av de vårdcentraler landstinget, som redan går knapert ekonomiskt, betalar för.

I desperata tider kan man som sagt behöva lämna sin ideologiska övertygelse för en stund, och det skulle nog borgerliga politiker behöva göra, om de tar landstingens utmaningar och budgeten de ansvarar för på allvar. Det hade antagligen kostat landstinget mindre om jag bara fått den vård jag behövde när jag sökte den på min vårdcentral. Men nuvarande system är upplagt för att skapa situationer som min. Stressad personal på underbemannade vårdcentraler, och landsting som blöder pengar ut i privata företag.

Kata Nilsson, Politisk redaktör Piteå-Tidningen