Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kata Nilsson: Äntligen semester - för de flesta

Annons

Sedan tiden man hade sommarlov har semestern blivit det man ser fram emot mest på året. Och dessa veckor börjar allt fler gå på sommarledighet. “Vad ska du göra på semestern då?” frågar kollegorna och det pratas i fikarummen om husvagnar, Rhodos, bröllop och festivaler. Semestern är något många längtar till och ser fram emot när sommaren närmar sig.

Rätten till betald semester i Sverige är förstås inte en av Gud skänkt gåva för att vi ska kunna njuta av en glass i solen. Samhället tjänar på att vi arbetar. Skatten på vårt arbete blir pengar till välfärd, lönen vi får ut lägger vi på konsumtion, som i sin tur ökar produktionen och fler kan sättas i arbete.

Men semester är fördel alla. När vi får de här ljuvliga veckorna av avkoppling och återhämtning kommer vi sedan tillbaka till jobbet med nya krafter (förutsatt att man inte råkat lägga sin semester så att man börjar om på jobbet direkt efter yran, vi har alla varit där). Vi arbetar helt enkelt bättre efter semestern, och produktiviteten ökar. Att vi får ett par veckor att vila leder också till att färre råkar ut för utmattning och eventuell sjukskrivning.

Det tjänar den enskilda arbetstagaren på, det tjänar arbetsgivaren på, och det tjänar samhället på. Det är därför vi har rätten till semester i Sverige, det är inte för att vara snäll mot någon. Och hur många arbetstillfällen ger inte turismen förövrigt? Särskilt i vår del av landet.

Men hela modellen, och att vi överhuvudtaget önskar varandra en skön semester, förutsätter en fast anställning där semester än en rättighet. Allt fler går ofrivilligt deltid, på olika vikariat, varierar jobb med frilans, eller arbetar på olika arbetsplatser lite då och då och inom olika branscher. Man hattar från jobb till jobb och på lönen kommer en ofrivillig extrapeng, en semesterersättning man får för ledigheten man aldrig kommer kunna ta ut.

Tanken är förstås att de pengarna ska kunna läggas undan till att leva på under en liten ledighet man själv får lov att se till att ta sig. Men alla vi som varit i vikariesvängen vet att om du tackar nej till att jobba en dag, är chansen liten att du får frågan igen. Det går inte att bara “ta sig en vecka” någon gång sådär, för då kan du vara utbytt när du väl tänkt börja jobba igen.

Den som är tillgänglig för arbete snabbast är den som blir tillfrågad, vilket går helt stick i stäv med idén om att utvilade personer jobbar bättre. I de otrygga anställningarnas värld handlar det inte om att jobba bra, utan om att bara dyka upp och göra jobbet på kort varsel. I ekvationen som svensk semester vilar på, det vill säga att utvilade människor jobbar bättre, förstår man snabbt att dag-för-dag-anställningar plus ingen semester blir lika med dåligt för samhället.

Det vi behöver få bukt med i Sverige är just de otrygga anställningarna. Ingen ska behöva gå och undra om man har jobb dagen därpå, och ingen ska behöva säga nej till en reseplaner med familjen för att man inte vet om man har råd att tacka nej till arbete den veckan. Det är dåligt ur precis alla aspekter av ekorrhjulet vi alla befinner oss i.

Internationellt ses svensk arbetsmarknad som ett föregångsexempel. Och vi skryter gärna om allt det innebär att ta del av svensk välfärd och hur en trygg, hälsosam och välmående befolkning i sig är ett framgångsrecept för att få en stark marknad och ekonomi. Det är inte bara snällt. Det är smart.

Sverige måste leva upp till bilden av sig själv utomlands och inte vackla när det kommer till våra idéer för framgång. De som har en trygg anställning och en semester att se fram emot kan även se fram emot att komma tillbaka till jobbet, för de vet att det finns kvar efter ledigheten.

Kata Nilsson

Politisk redaktör, Piteå-Tidningen

Annons