Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kåseri Per Orvegård: Törs du öppna och se hur din ekonomi blir?

Det var egentligen inte om det här som dagens epistel skulle handla, men så slog en tanke ner i skallen som en bomb. Om en kommun kan klanta bort miljoner, hur är det då i statens finanser?

40 miljoner hit eller dit när finansministern och hennes mattesnillen räknar kan man ju verkligen kalla kaffepengar då de handskas med en budget som omfattar nästan 1 200 miljarder kronor.

Det är så mycket att det knappt går att föreställa sig och en och annan felräkning utan att nån upptäcker det är väl inte helt osannolik.

Om inte tidningarna rapporterat om Östersunds dåliga koll på utgifterna så hade vi antagligen inte haft en aning. Då kunde politiker och tjänstemän ha fortsatt att trycka vid kaffeautomaterna som om inget har hänt.

Ni kanske kommer ihåg debaclet strax före jul förra året. Då tillät inte ekonomin att ungarna skulle få en pepparkaka till sitt luciafirande. Folk gick man ur huse och vansinnet fick ett stopp. Barnen fick till sist sina pepparkakor.

Samma där. Om inte media uppmärksammat det hade nog ungarna fått sitta och lyssna på ”Staffan var en stalledräng” och suga på sina blöta Lovikkavantar.

Var det här kanske en gigantisk uppvisning i att svälja kameler och sila mygg?

Politik är liksom journalistik en förtroendebransch och de som bestämmer borde nog ta sig en rejäl funderare och inte släppa fram vem som helst till miniräknarna. I alla fall så länge det finns reportrar som brinner för att avslöja konstigheter.

Jag vet inte än, men när du läser det här kan fler mystiska poster ha avslöjats.

Vad vi vanliga – såna som du och jag – tycker är underligt, är att det aldrig utkrävs nåt ansvar av de som bestämmer. De gör som Kungen och bara vänder blad och låter allt fortsätta som vanligt. Nu kommer det signaler om att klantigheten ska betalas av samma personer som inte skulle få en pepparkaka. Nästa gång är det antagligen en annan grupp som ska lära sig veta hut – pensionärerna.

Gustav Möller, den gamle socialdemokratiske socialministern som tillskrivs uttrycket ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket” dog för 50 år sedan. Han har nog anledning att rotera i sin grav av både en och annan anledning.

Nu vänder vi blad och går vidare till en annan av förra veckans stora händelser. Fler än sju miljoner var vi som hittade vad framtiden har att erbjuda i det orangea kuvertet som damp ner på hallmattan.

Under åtskilliga år har jag totalt struntat i vad det innehöll. Pensionen var så långt borta och jag tänkte: ”den tiden den sorgen”. Jag brukade inte öppna försändelsen, men med bara några år kvar som yrkesverksam börjar det bli skarpt läge. Jag har knivat upp kuvertet, men inte kollat igenom innehållet. Med tanke på alla larmrapporter är det kanske bäst att gå igenom papperen i sällskap med nåt starkt.

Man tror ju inte – det tror nog ingen – att man efter att ha jobbat och betalat skatt i en herrans massa år ska sluta som fattigpensionär, men eftersom jag drar på en sjukdom som gjort att jag bara orkat jobba halvtid sedan länge är det med en klump i magen jag ska gå igenom siffrorna.

Men man kanske i alla fall får råd med några pepparkakor.