Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kåseri Per Orvegård: Imorron har en hel del en hel del att stå i

Dagens spalt blir en specialare. En repris av den text som i stora delar publicerades första gången på julafton 2001.

Gomorron eller nåt. I morgon är det dan. Det är den där dan som börjar skapa förväntningar för de yngre redan i mitten av oktober.

Ja, alltså i ungefär samma veva som stressen börjar göra sig påmind hos deras äldre släktingar.

Är garderoberna skinande rena och alla lakan, örngott och kuddar ordentligt vädrade? Är sillen inlagd? Är skinkan griljerad? Är alla julklappar köpta? Är pepparkakorna lagom bruna? Har apelsinerna tillräckligt många nejlikor i sig? Är revbensspjällen lagom stekta? Har fåglarna fått sin kärve? Är osten tillräckligt röd? Hänger julgardinerna rätt? Är alla julkort skickade?

Puh!

Finns det rena kläder till alla? Är skjortan struken? Är marschallerna tända? Är doppet i grytan tillräckligt salt? Är potatisen lagom kokt? Är lutfisken lutad och kokt? Finns det mandel i gröten? Är kakorna till kaffet framplockade? Hinner vi äta innan Kalle Anka? Har det telefonerats och önskats god jul till alla släktingar, även de som bor på Grönland?

Puh!

Är ris à la Maltan tillräckligt söt? Är det ordentligt städat i köket? Är servetterna riktigt brutna? Är saffranslängden lagom gul? Är pepparkakshuset bakat? Finns det dricka till alla, kom ihåg att gammelmorfar bara gillar Pripps blå? Finns det Bregott? Är kransen på dörren lagom prålig? Är det tillräckligt många stearinljus tända? Räcker rödbetorna? Finns det stolar till alla? Se till att få ut hunden.

Att vara flygledare måste vara rena semestern jämfört med att vara husmor under en julafton. Ändå har förmodligen dagens husmödrar lättsammare än sina medsystrar för 130 år sedan. Utöver checklistan ni redan läst fick man lägga till ett antal punkter, främst sådana som handlade om julmaten.

Korv skulle stoppas, leverpastej bakas och skinka saltas. Föregående moment var förstås bara aktuella om man hade den tur det innebar att ha en gris att äta upp till jul.

Men även om jag bortser från den tiden då kvinnor handgripligen var tvungna att tillreda all mat från noll, inga halvfabrikat alltså, så har jag lite svårt att fatta det där med julefrif för den som tvingas/tvingar sig att utföra alla julbestyr ensam.

Man hör talas om att julen är härlig. Då är det lugn och ro.

Det är klart att det blir lugn och ro för den som proppmätt bara behöver masa sig från julbordet till TV-soffan.

Men någon måste diska, någon måste plocka av bordet, någon måste...

Ja, i morgon är det alltså julafton och här vill jag göra ett tillägg i texten från 2001. Kom ihåg att jul, tomtar, Kalle Anka, granar och allt annat mest hör till ungarna så ge fan i att supa. Ni ska kunna se barnen i ögonen på onsdag också.

God jul på er alla. Vi ses nästa år.