Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kåseri Per Orvegård: Att ha näbb kan vara kul – i alla fall i några dagar

Annons

Det ska inte handla om hela min lekamen utan om en utstickande och stenhård grej. Jag tänkte väl att den beskrivningen skulle locka en och annan att hänga kvar i texten.

Men det är inte det som ni kan förledas tro utan det är något jag aldrig tidigare varit med om. Inte ni heller. I alla fall inte lejonparten av er.

Det började som en liten knopp på läppen. Som man brukar göra med små knoppar på läppen pillade jag hål på den och det slutade som ett blodbad, men det la av och jag kunde lägga mig för natten utan att bloda ner sängen.

Men läppen hade ruvat på sin hämnd nattens alla timmar för när jag vaknade och tittade mig i spegeln möttes jag inte av ett skäggigt, rätt ovårdat anlete. Nej, håll i er nu.

Läppen med mig skämtade aprilo.

Jag hade fått näbb. Jo ni läste rätt. En näbb. Mitt på läppen. En konstig utväxt som säkert var en vedergällning för att jag pillade läppen blodig kvällen innan. 

Gud måste ha haft en festlig stund däruppe på sitt moln när han pekade ner på mig och blinkade till grabben på sin högra sida.

”Jag tycker inte hans MS-sjukdom är straff nog för alla de orena  tankar han tänkt”, sa han med sin tordönsstämma.

Jag ger honom en näbb”. Han till höger skrockade uppmuntrande.

 Jag ringde till Lotta.

Vadå näbb?”, sa hon och trodde inte vad hon hörde förrän jag skickade henne ett självporträtt där utväxten var väl synlig,

Den går över”, men det byttes ut mot. ”Den där måste du visa upp för en doktor. Eller kanske det bli bättre med en veterinär”, fortsatte hon och jag hörde att hon försökte kväva några fniss..

Näbben blev större alltmedan klockan gick. En kopp kaffe och sedan var det dags att visa upp sig på jobbet. Antingen är redaktionen på LT van vid arbetskamrater med näbb eller extremt finkänsliga, När jag satte mig vid skrivbordet och började picka upp smulorna efter gårdagens vörtmacka kunde inte chefen hålla sig.

Ja, du Orvegård. I år blir det ingen chokladask i julklapp från tidningen”, sa han. ”Jag ska ordna så du får en säck solrosfrön”.

Då fattade jag att det nog var dags för ett läkarbesök och nu gick det undan. På hälsocentralen la alla sina pannor i väldigt djupa veck. Den ena efter den andra kom in och klämde mig på läppen, men ingen visste råd.

Till slut öppnade en kvinnlig läkare från Gällivare dörren och närmade sig läppen. Hon ställde en blixtsnabb diagnos. Näbben skulle skäras bort. Hon remitterade mig och näbben till lasarettet. 

Yngste sonen kom på kvällen och hälsade på och hans tips inför besöket på sjukhuset var att både en kirurg och en exorcist med krucifix borde finnas på plats. Han trodde det var nåt djävulskt som skulle drivas ur läppen.

Operationen var enklare än jag hade trott. En doktor och tre sköterskor tog hand om utväxten. En ordentlig bedövning och en sax gjorde susen och till slut hamnade näbben med ett stenhårt pling i en rondskål.

Allt var över på en halvtimme och på ICA Kvantum en stund senare kände jag mig inte det minsta sugen på en talgboll.