Annons
Vidare till ltz.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kåseri Per Orvegård: Är det ens möjligt att fastna i en bakgrundskoll?

Jo, det blir lite spretigt det här. Det är en hel del som måste rymmas i 2 500 tecken en vecka när det har hänt mycket. Ett av de största avslöjandena stod en gammal arbetskamrat för. Han lämnade LT får några år sedan för en chefsroll på Nyheter Idag, en publikation som kopplas till allt möjligt. Men icke desto mindre gjorde de årets hittills mest uppmärksammade avslöjande.

Det var nyheten om en av de irakier som är folkbokförd i Sverige, i en förort till Stockholm. Som varande svensk medborgare har han kunnat kvittera ut barnbidrag och andra förmåner som ett medborgarskap för med sig. Det är väl egentligen inte så märkvärdigt om man undantar hans sidosyssla. Han har visst ett extraknäck som åtminstone får det att brinna i skallen på mig.

Han är inte simtränare, delar inte ut tidningar, inte handläggare på nån myndighet, han är inte advokat, tandläkare, bagare, ungdomsledare eller nåt annat samhällsnyttigt.

Han är Iraks försvarsminister. Sug på den. Iraks försvarsminister. Jo det är sant svenske Naja al-Shannari är Iraks försvarsminister. Det låter alldeles för galet för att vara sant. Men...

Har nån förresten kollat upp om svenske försvarsministern Peter Hultqvist sysslar med nåt på sidan om?

Det är inte ett helt säkert system. Det finns de som lurar myndigheter”.

Citatet kommer från en intervju i Expressen med Mikael Ribbenvik. Han är högste tjänsteman vid Migrationsverket. Han är säkert en snäll och ansvarsfull ämbetsman. Men verkar inte hans myndighet ha tappat greppet? Vilken bakgrundskoll görs på de som beviljas medborgarskap. Man undrar vilka som Migrationsverket hade välkomnat.

Hitta på nåt namn så är det bara vara att fylla i blanketten och vandra in i den svenska värmen.

Karl-Robert Mugabe, Sven-Adam Hussein och Usama bin Larsson. Alla hade nog sluppit igenom bakgrundskollen med lite uppdaterade namn.

Jag brukar skriva om hundvalpar, tårtor och annat trevligt, men ibland kryper vansinnigheter så nära inpå att jag helt enkelt inte kan låta tangenterna vara tysta. Det var inte heller många dagar sedan en kvällstidning avslöjade att en papperslös, alltså en som ingen vet vem det är, jobbade på Arlanda.

Fler spännande artiklar kommer säkert ju längre nån reporter orkar dyka.

Men trots diverse stolligheter så är det julmånad. I köptemplen har det varit det sedan länge. Jag har sett julälgar som med tomteluva och fulladdade batterier har sjungit James Browns ”I feel good” och nåt julskelett satt i ett hörn och spelade banjo.

Allt ska vara trevligt, nåja. Pepparkakor och glögg. TV-reklamen slår knut på sig själv för att vi vi ska lätta på lädret och handla. Julen handlar mest om att handla och så har det varit så länge jag har upplevt jular.

Många blir den här tiden på året svettiga i pannan av att hitta på nåt att stoppa i säcken så att inte Tomten ska komma tomhänt. Ungarna ska tindra. Maximalt. Men tindrandet går över, var så säker.

Lite trist kanske, men julen med vuxna telningar är inte så tindrande och inte heller så stressig längre.

Lite skinka, en god ale och ett presentkort laddat i matbutiken är ungefär vad som behövs för att julfriden ska sänka sig samtidigt som salig Feldtreichs sång klingar ut.