Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärvt och smärtsamt vackert

Två spännande verk för pianokvintett, tillsammans med pianisten Stefan B Nilsson och stråkkvartetten Archi Jamt, bjöds publiken på i Gamla teatern på onsdagskvällen.

Annons

Först ut var Robert Schumanns pianokvintett i Ess-dur Op.44. Han skrev denna kvintett till sin fru Clara Schumann som betraktades som 1800-talets största pianovirtuos. Jag får igen tillfälle att fundera över Robert Schumanns liv som enligt historieskrivningen var fyllt av smärta både på det fysiska och mentala planet och ändå kom så ljuvlig musik ur hans tonsättarpenna. Det arv han lämnat efter sig är fyllt av smärtsamt vacker musik och kvällens pianokvintett är definitivt inget undantag.

Musikerna gav kvintetten en stabil start. Första satsens solon mellan cello och viola var jämna och fina. Andra satsen bjöd på fina linjer och ett rent och snyggt spel, kanske var tempoövergången i mitt tycke något tvekande. Ett härligt tempo i tredje satsen med ett flyhänt pianospel och fjärde satsen hade en fin form. Det var genom kvintetten en fin balans mellan kvartetten och pianot och jag tyckte mycket om stråkvartettens milda klang som fint matchade Stefan Nilssons tydliga anslag.

Verk nummer två denna kväll var Alfred Schnittkes Pianokvintett från mitten av 1970. Ett verk han dedicerat sin mors minne. Schnittkes musik bjuder ofta på kärva och nära klanger, gärna kvartstoner som gnuggar sig intensivt mot varandra. Bitvis i detta verk får jag känslan av att stå mitt ute på en blötmyr omgiven av hungriga och högljutt inande myggor. Han har också i verket nyttjat pianots ljudmöjligheter förutom tangenterna.

Stefan Nilsson bjöd på en suggestiv start och jag tyckte mycket om stråkkvartettens kärva vibratolösa spel. Sats nummer två hade ett behagligt tempo. I sats tre tog musikerna verkligen ut svängarna för att i sats fyra presentera ett intensivt spel och tydliga pizzicaton. För att sen avslutas i sats fem i fullkomlig och vilsam tonalitet.

Ännu en gång får jag anledning att konstatera att det här länet ska var glada för att få härbärgera pianisten Stefan B Nilsson. En musiker som är så mångsidig och noggrann ska man vara rädd om. I kvällens presentation visade han på en spets inom denna genre. Kvällens konsert tillsammans med de fyra i stråkkvartetten Archi Jamt, Bengt-Eric Norlén och Annelie Rydh på violin, Peter Roos på viola och Katarina Åhlén på cello, visade på ett noggrant instuderingsarbete och ett härligt framförande.

Annons