Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärlek och dårskap med skruvad och kryddad intrig

Carina Burman har som ingen annan svensk författare framgångsrikt bedrivit ett växelbruk mellan litteraturhistorisk forskning och eget romanskrivande baserat på och inspirerat av forskningen.

Annons

Efter sin doktorsavhandling om skalden Johan Henrik Kellgren skrev hon en roman om högst densammes liv (en lysande romandebut). När hon arbetade med utgivningen av Fredrika Bremers brev skrev hon samtidigt en roman (Den tionde sånggudinnan) om en ung kvinnlig litteraturhistoriker i Uppsala vid förra sekelskiftet (tydligt inspirerad av Bremer) och när hon i ett editionsprojekt förbereder utgivningen av Erik Gustaf Geijers brev skriver hon romanen Islandet om Geijers förhållande till Amalia von Helvig.

Vid sidan av andra vetenskapliga arbeten och författarbiografier har hon också vågat sig på kriminalromanens form, men då naturligtvis med litteraturhistorisk anknytning. Hennes tre historiska deckare med 1800-tals författarinnan Eutanasia Bondeson som amatördetektiv liknar ingenting annat i deckargenren.

Nu överraskar Carina Burman med en ”Kärleksroman” i nutid utan andra litteraturhistoriska referenser än korta citat ur sviten ”Kärleksroman” i Hjalmar Gullbergs 75 år gamla diktsamling ”Kärlek i tjugonde århundradet”. Men i sin berättelse om mänskliga relationer med lögner och självbedrägeri, sexualitet, otrohet och skilsmässor verkar Carina Burman snarast ha inspirerats av John Updikes lätt chockerande 60-talsroman ”Par om Par”.

I ”Kärlekshistoria” utspelar sig dock handlingen på svensk mark i en nutid som löper ända fram till juni 2009.

Aktuellare kärlekshistoria får man gå till Mitt livs novell för att hitta och det finns förvisso episoder i boken som kunde ha återfunnits där.

Ramhandlingen är finurligt uppbyggd kring en Rotaryklubbs veckobrev under ett år i Visby på Gotland. I november 2008 får Östersjöns Rotaryklubb tre nya medlemmar, alla kvinnor, och det är kring dessa tre amasoner och deras moatjéer, som denna kärlekshistoria utspelar sig.

Växelvis berättas historien i monologform av Frida Morell, 33, arkeolog, gift med arkeologen Christian och mor till tre barn, Louise Noreen, 36, allmänläkare, gift med prästen Peter och likaledes mor till tre barn, Gurli Holm, 48, konstnär och ensamstående mor till två barn, samt Rotarypresidenten Björn Ulfsson, rektor och ungkarl. Så här återgivet låter det kanske inte som någon rafflande historia precis, men Carina Burman vet hur hon ska skruva och krydda intrigen med allehanda mänskliga utsvävningar och dårskaper, sex, otrohet, skilsmässor och ond bråd död. Det är Livets novell i romanform.

”Kärlekshistoria” har en finurlig romankonstruktion. Den är slagfärdigt och humoristiskt berättad – det vore inte Carina Burman annars – och med en detaljrik miljöskildring av Gotland under fyra årstider. Men mycket mer än så är det inte.

Nutidsmoralitet är inte Carina Burmans starkaste sida. Tillbaka till den historiska romanen!

Mer läsning

Annons