Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kärlek 3000

/
  • Sam (Shahriyar Latifzadeh) drömmer om ett minne för livet och möter Hanna (Hanna Alström).

Premiärdatum: 14 november
Medverkande: Shahriyar Latifzadeh, Hanna Alström, Henrik Lundström med flera
Regi: Shahriyar Latifzadeh
Längd: 1 tim 18 min
Åldersgräns: Barntillåten
Betyg: 3

Annons

Huvudpersonen Sam känner sig ensam och anonym i huvudstaden och längtar hem till trygghetens Östersund och Torvalla. Men så träffar han Hanna och livet förändras på ett ögonblick. Hanna har en enorm livslust och de tillbringar ett intensivt dygn tillsammans. Det är bara det att Hanna är dödssjuk i en hjärntumör.
Det händer inte ofta att man kommer ut från en biograf och inte riktigt vet vad man ska tycka. Men "Kärlek 3000" gör en villrådig.
Det är en lågbudgetfilm, något som märks både på produktionen och skådespelarinsatserna.
Men det är en annorlunda lågbudgetfilm och det är inget snack om att det finns en stor potential här. Regissören Shahriyar Latifzadeh, med rötterna i Östersund, hittar alla knappar att trycka på för att beröra.
Jag gillar också det faktum att den är så enkel som den kan bli. På ett sätt påminner hela filmen om ett barns vidöppna, okonstlade blick. Förmodligen är det också det som blir ett litet problem; det krävs en hel del för att kunna vidröra alla givna kärleksklyschor, utan att för den skull falla i dem och bli klibbig på köpet.
Shahriyar Latifzadeh är inte bara regissör utan spelar också huvudrollen i filmen. Och kanske hade det varit bättre om han hade valt en av stolarna. Det är svårt att vara både iakttagare och i centrum på en och samma gång. För svårt för en debutant visar det sig.
Hur som helst så verkar Latifzadeh ha gjort sin läxa i populära, amerikanska tonårsfilmer. Det känns dessutom som om han kryddat sin egen handling med attribut och scener som man vet har gått hem hos biopubliken tidigare.
Det är kanske inbillning, men jag ser bilskroten och de glittrande stjärnorna i "Can’t by me love", limousinen i "Pretty woman", gråtattacken i "Some kind of wonderful", allvarssnacket i "Breakfast club" och ... Ja, jag kan fortsatta rabbla, men jag ska bespara er. Det finns ett tomrum att fylla i den romantiska feelgood-genren i Sverige. Och Shahriyar Latifzadeh kommer att göra en svensk "Sleepless in Seattle" om några år. Var så säker.

Mer läsning

Annons