Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karl W Jonsson

/

Efter en kort tids obotlig sjukdom har Kalle avlidit strax före sin 84-årsdag.

Annons

Kalle föddes i Järpen 1925. År 1931 flyttade föräldrarna till moderns hemgård Högen på Norderön. 1934 köpte de Högen.

Som seden var på den tiden fick Kalle redan som barn hjälpa till med allt som han orkade med.

Lumpen gjordes på A 4. Kalle fick där bland annat lära sig hovslageriets ädla konst. Han skodde även mycket åt andra hästägare. Den häst var inte född som inte han klarade av.

Kalle fick vara med och slakta från tidiga år och när Kalle Skjöldqvist med ålderns rätt sa till Kalle att "nu får du sköta det här i fortsättningen" så blev det också så. Kalle var flitigt anlitad, inte bara på Norderön utan även i byarna runt Storsjön. Hans skicklighet med kniven var vida känd och hans renlighet vid all slakt var oklanderlig. Kalle anlitades också vid renslakt.

Under ungdomsåren blev det olika arbeten, men det viktigaste var att förbättra jordbruket på Högen, stensprängning, dikning, nyodling och husrenoveringar med mera.

1951 träffade Kalle sin blivande hustru Elin från Kövra. De gifte sig 1958 och samma år övertog de Högen. Kalle arbetade vid Lundemo och Co samt Hemköp. De arbetena hade han även sedan gården övertagits, vilket betydde långa och tunga arbetsdagar för både Kalle och Elin.

1959 föddes Margareta som blev enda barnet och 1993 överläts Högen till henne. Margareta fick tre barn och 2006 föddes Kalles och Elins första barnbarnsbarn.

Kalle var mycket mån om barnbarnen. Speciellt Tomas ishockeyspelande gav upphov till mycket skjutsande hit och dit, men det gjorde Kalle med glädje.

Kalles stora intresse för jakt, fiske och bärplockning fick ju bara utövas när tid fanns. Kalles snabbhet med bössan var en fröjd att se, skotten hamnade där de skulle och fisken hamnade i håven eller i båten.

Kalle hade en speciellt stort myltkagge som oftast var full när man skulle gå hem. Ett älglår i 50-kilosklassen gav knappast svett i pannan när Kalle hade det i mesen.

Kalle tyckte om att prata med folk, både kända och okända och berättade gärna om slitet i ungdomen, om jakt och bärskog. Ibland drog han till lite i överkant, men ingen tog skada av det.

Tyvärr blev de sista åren på Högen inte roliga för Kalle.

Jag vill minnas vår tid tillsammans med minnet av hans obändiga kraft, hans arbetslust, hans vilja.

Det har varit underbart att få vara hans

Lillebror Mårten

Mer läsning

Annons