Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Karin Sterner Mårtensson

Fredagen den 24 september var en mörk regnig och tråkig dag, ännu mörkare blev den när vi på eftermiddagen fick veta att vår älskade mamma oväntat lämnat oss.

Annons

Mamma föddes i Bergsviken en försommardag för 78 år sedan som enda barn till Jöns och Kristina Sterner. Efter den sexåriga folkskolan arbetade hon likt många andra flickor i sin generation som hembiträde/barnflicka, bland annat hos en kusin. Därefter fick hon jobb på mejeriet i Svenstavik, både i produktionen och på kontoret. 1952 började mamma på Rösta lanthushållsskola, kanske i förhoppning att träffa en bonde och bonden träffade hon, vår pappa Sven från grannbyn. De gifte sig 1955 och vi fyra barn kom till världen under en nioårsperiod.

Efter att ha bott i Bergsviken några år flyttade familjen till Rörön när pappa tog över hemgården, en kanske inte så lätt omställning för mamma från att ha varit ett omhuldat ensambarn till att bli bonnmora med allt vad det innebar. Vi barn och så småningom våra familjer, främst då barnbarn och barnbarnsbarn, var nog mammas största intresse. Hon höll sig uppdaterad om allt som hände i vår vardag, om vi inte kunde träffas så pratade vi i telefon, vi brukade lite skämtsamt kalla henne för sambandscentralen.

Våra vänner var också hennes vänner och hon kunde möta alla barn på deras nivå, barnkär som hon var. Tänk alla rullrånsburkar vi fått till bemärkelsedagar och högtider, och ”fia med knuff”-matcherna hon tagit med barnbarnen är oräkneliga.

Mamma var också en flitig kort - och brevskrivare, missade sällan en namns- eller födelsedag, hon höll kontakten med flera barn, ungdomskamrater och släktingar i olika delar av Sverige, hade en stor minnesbank och kunde berätta detaljrika minnen både från sin egen barndom och vår.

Det som kännetecknar henne bland släkt och vänner är nog ändå hennes ibland underfundiga humor och glada humör, hon kunde skämta om allt och med alla.

När pappa blev sjuk skötte hon om honom under några år, när han sedan flyttade till sjukhemmet i Svenstavik blev det ensamt hemma men hon bodde kvar i huset till sin bortgång, sista åren med stöttning av familj och hemtjänst. Hon blev änka i januari 2009.

Föreningsliv var inget som lockade, hon trivdes bäst om hon fick vara hemma med familjen omkring sig, helst skulle man sitta vid köksbordet och prata om allt och ingenting. Tidningen Kvällsstunden prenumererade hon på sedan hon var 11 år, alltså 67 år utan uppehåll, den lästes ordagrant.

Ja, vem ska vi nu ”pöttre” på? Och vem ska ”pöttre” på oss? Vet inte. Det är tomt i huset och på stolen vid köksbordet men uppe bland de ulligaste och mjukaste molnen sitter hon och läser Kvällsstunden och övervakar oss.

Mamma finns för alltid i våra hjärtan.

Barnen med familjer