Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan Ryssland fylla kostymen?

Annons

Rysslands omställning från en supermakt som trodde sig kunna tävla med USA militärt och ekonomiskt till en råvaruberoende regional stormakt med svajig ekonomi och pandemisk korruption har inte varit lätt för ryssarna, vare sig materiellt eller mentalt. President Vladimir Putin är den främste exponenten för den frustration som råder i världens till ytan största land, samtidigt som han själv blivit en del av Rysslands problem.

Putin trängtar efter att stå på världsscenen som ledare för en stark nation som alla lyssnar till, samtidigt som han genom sitt alltmer auktoritära inhemska styre och brutala maktspråk mot grannländer, som inte än en gång vill bli ryska vasaller, undergräver Rysslands moraliska ställning i världen. Rättslösheten i Ryssland skrämmer bort investerare och den strypta yttrandefriheten tvingar den ryska intelligentian i landsflykt.

Nu får Putin i alla fall chansen att glänsa under några veckor. Vinter-OS i Sotji blir de dyraste Olympiska spelen genom tiderna. Säkerhetsuppbådet kommer också att slå alla rekord. 75 000 poliser ska bevaka en stad av Göteborgs storlek. De hundratals miljarder som satsats på en vintersportort utan snö, hade Putin haft bättre användning för i de fattiga delarna av landet, inte minst ryska Kaukasus. Det skulle minska terroristhotet i Ryssland.

Samtidigt har Putin lovat att modernisera den ryska krigsmakten för svindlande summor. Den diplomatiska offensiven i Mellanöstern, som inte bara gäller Syrien, utan en rad länder i området (Egypten, Iran, Irak, Jordanien, ja, till och med Israel) och som omfattar allt från militärt samarbete till olje- och gasutvinning i Medelhavet, kommer också att kosta pengar.

Putin har spelat korten mycket väl i Mellanöstern, och framstår till och med som en fredsmäklare i Syrien. Han har inte varit lika framgångsrik när det gäller att hålla länderna i närområdet kvar i den ryska fållan, som framgår av utvecklingen i Ukraina. Där tycks Putin nu vara beredd att offra president Viktor Janukovytj för att behålla visst inflytande på utvecklingen.

Frågan är när Putin drar undan mattan för Bashar al-Assad i Syrien. Gagnar det ryska intressen i Mellanöstern, lär han inte tveka en minut. Putin är under alla förhållanden i färd med att återupprätta de gamla banden med arabvärlden. Det talas till och med om att den egyptiska militärregimen skulle vara beredd att härbärgera en ny rysk flottbas i Medelhavet. Ryssland blir också allt aktivare i Stilla havet och Arktis.

Frågan är om Rysslands stagnerande resurser räcker för att fylla ut den stormaktskostym som Putin är i färd med att sy upp. Och hur länge ryska folket låter honom fortsätta styra landet som en feodalherre. Den växande medelklassen i Ryssland vill se ett mer tidsenligt styre, men saknar för tillfället alternativ till Putin. Själv har Putin tänkt sig sitta till 2024, men det mesta talar dess bättre för att det inte blir så.

Torsten Nilsson