Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan en Sverigedemokrat företräda facket?

Annons

14 av 16 fackförbund inom LO säger nej till att sätta Sverigedemokratiska företrädare på fackliga förtroendeuppdrag. Det visar en enkätundersökning från DN. Även inom SACO och TCO säger många av förbunden nej till SD-företrädare.

Transports ordförande Lars Lindgren är tydlig i sitt ställningstagande. "SD:s politik strider helt mot våra stadgar om alla människors lika värde. Det går inte att företräda den politiken och våra medlemmar samtidigt", säger han till DN. Och visst har Lindgren rätt. SD är inte bara ett rasistiskt parti, utan har dessutom mer än en gång bevisat att de inte är arbetarvänliga. Partiet har till exempel röstat emot en nolltolerans för arbetsplatsolyckor och för uppluckringar i arbetsrätten i riksdagen.

Det som däremot går att diskutera är hos vem ansvaret ligger för att hålla Sverigedemokrater borta från fackliga förtroendeuppdrag. Givetvis är det bra att många fackförbund centralt tar ställning mot SD. Det är också synd att inte alla fackförbund är stenhårda i den linjen. Men grundprincipen bör ändå vara att det är förbundets medlemmar som väljer sina förtroendevalda. Det går nog till och med hävda att det är ett större problem att SD-företrädare kan bli valda till fackliga förtroendeuppdrag än att inte alla fackförbund har satt stopp för SD från administrativt håll.

Ett av Sveriges största fackförbund, Unionen, har den senaste tiden haft en lång diskussion gällande en av sina företrädare, SD-politikern Ann-Katrin Löfwenhamn. Löfwenhamn, som vid tidpunkten satt i Unionens regionstyrelse i Dalarna, hävdade på sociala medier, med ett minst sagt nedsättande tonfall, att somaliska tjejer i Dalarna får gratis körkort. I själva verket handlade det om att personerna i fråga gått en ideell studiecirkel för att lära sig körkortsteori. Många av Unionens medlemmar krävde Löfwenhamns avgång, men Unionen vidhöll att Löfwenhamn hade all rätt att sitta kvar. Hon avgick sedan självmant, men diskussionen innan hennes avgång var minst sagt problematisk. Vilket vägde tyngst- medlemmarnas vilja eller fackförbundens principer? När det kommer till Löfwenhamn borde det kanske ha varit det tidigare. Men vad gör man när situationen är omvänd?

SD-politiker har ingenting på fackliga förtroendeposter att göra. Det bör ligga i fackförbundens intresse att behålla den principen. Frågan är hur det ska ske utan att det blir på bekostnad av medlemmarnas interndemokrati. Ju mer normaliserad SD:s politik blir desto troligare är det att fler SD-politiker försöker ta sig in i fackens rum. Då är det viktigt att det pågår ett kontinuerligt arbete från fackens sida på arbetsplatserna för att medlemmarna ska inse att en SD-politiker som facklig företrädare inte är något eftersträvansvärt.