Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kampen om tungvattnet: När Hitlers tungvatten lastades i Gällö

/
  • Detta lok användes vid transporter mellan Ljungaverk och ammunitionsfabriken i Gällö.
  • Adolf Hitler hade efter ockupationen av Norge i april 1940 tillgång till det tunga vattnet som framställdes i Rjukan. Han ses här hälsa på sin handgångne man i Norge, Vidkun Quisling.
  • Två kilometer väster om Gällö susar år 2016 tåget fram mellan Sundsvall och Östersund. Den 5 oktober 1944 ägde är en helt annan typ av transport rum. Då kom ett tåg lastat med ammunitionskomponenter och tungt vatten hit från Ljungaverk. Till vänster döljer sig resterna av ett stickspår under snön. På detta ställde sig tåget från Ljungaverk och när ett tyskt transiteringståg från Trondheim kom in på huvudspåret lastades det tunga vattnet över till detta. I bakgrunden ses Gällöberget, där det under det andra världskriget fanns en ammunitionsfabrik och där det i dag planeras en skidtunnel.
  • Tungt vatten var en viktig komponent vid framställningen av kärnvapen. Bilden visar den första atombomben, som släpptes över Hiroshima den 6 augusti 1945.
  • Det inringade området t.v. visar var det tunga vattnet den 5 oktober 1944 lastades över från det tåg som gått från Ljungaverk som stod på stickspåret, till det tyska transiteringståget på huvudspåret.

Tungt vatten var under det andra världskriget en sällsynt komponent, viktig för framställningen av en atombomb. I en ny bok av Ulf Sundholm hävdas att Ljungaverk framställde denna komponent och dessutom exporterade den till Tyskland.

Annons

Nyligen visades den norska serien Kampen om tungvattnet i SVT. Den är en av flera dramatiska skildringar av ett händelseförlopp fyllt av tragik och heroiska insatser. Det sabotage som 1943 utfördes mot fabriken i Rjukan av norska commandosoldater har av många utpekats som en avgörande faktor under det andra världskriget. I och med att produktionen av tungt vatten saboterades sattes även stopp för Hitlers förberedelser på att utveckla en atombomb.

Tungt vatten användes som moderator vid kärnklyvningsprocessen, alltså grunden i framställningen av atomvapen. I Tyskland var man av den felaktiga uppfattningen att grafit inte kunde användas som moderator och var därför helt bundna vid tillgången till tungt vatten. Det förekommer dock delade meningar om hur långt framskridna tyskarnas förberedelser var. De flesta historiker menar att det tyska atomprogrammet redan 1942 främst inriktades på att utveckla en kärnreaktor som skulle kunna användas för att driva ubåtar. Tyskland skulle inte klara ett långt krig och eftersom en atombomb betraktades som ett långsiktigt projekt prioriterade man vapen med säkrare potential och med kortare utvecklingstid som exempelvis V2-raketerna.

Gitta Sereny menar dock i sin biografi över rustningsministern Speer att det tyska kärnvapenprogrammet nedprioriterades först 1944. Åter andra forskare menar att programmet var ganska långt framskridet och att man även genomfört provsprängningar.

Om det alltså finns olika meningar om betydelsen av att tyskarna fick tillgång till tungt vatten råder det en allmän samstämmighet om att Rjukan var den viktigaste produktionsanläggningen av denna kärnvapenkomponent under kriget. Utvecklingen av ett atomvapen framstod länge som en teoretisk möjlighet mer än som en praktiskt genomförbar utveckling.

USA var det första land som hade ett ambitiöst program, enbart syftande till att utveckla ett atomvapen. Deras arbete intensifierades av rädslan för att tyskarna hade kommit lika långt som dem eller längre i utvecklingen. Andra länder som Sverige började inte planera för ett eget kärnvapen förrän USA i augusti 1945 släppt atombomber över de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki och därmed visat att atomåldern var inne.

Det var först då som Sverige började framställa uran för ett eget kärnvapenprogram och förbereda en egen tungvattenproduktion. Det är i alla fall den etablerade uppfattningen som framförts av bland annat forskare inom det säkerhetspolitiska området som Wilhelm Agrell och Thomas Junter. Nu har en ny bok kommit ut som kan ändra den uppfattningen, om allt i den visar sig stämma. Det är sensationella uppgifter Ulf Sundholm grävt fram ur främst Stockholms Superfosfat Fabriksaktiebolags företagsarkiv rörande verksamheten i Ljungaverk. Han har i flera år på eget initiativ forskat om företagets historia och kommit fram till att det, i samarbete med svenska staten, både utvecklade tungvatten och sålde det till tyskarna.

Samt att verksamheten på Ljungaverk ingick både i den svenska statens plan både på att utveckla ett eget kärnvapen och i ansträngningar att få underrättelse om hur långt utvecklingen kommit på kärnvapenområdet i andra länder.

På fabriksområdet i Ljungaverk vistades hösten 1944 en tysk gestapoman vid namn Fritz som fick logi i en av gästbostäderna. Den 5 oktober 1944 skulle Ljungaverk leverera materiel till ammunitionsfabriken i Gällö. Då passade man på att i en uppvärmd manskapsvagn medföra en annan last. Under Fritz överinseende hade över 30 ampuller innehållande vardera cirka 25 gram tungt vatten placerats i lådor, som nu lades i manskapsvagnen. Två kilometer väster om stationen i Gällö gjordes stopp vid ammunitionsfabriken (i och kring Gällöberget där det i dag planeras en skidtunnel) och tåget fördes in på ett stickspår.

Här förde loket upp vagnarna med ammunitionsmateriel till fabriken medan manskapsvagnen med tungvatten stod kvar. Loket återvände sedan till stickspåret alldeles intill huvudspåret och kopplades på nytt ihop med manskapsvagnen. Nu följde nästa skede i transporten av det svenska tunga vattnet till det tyska atomprojektet. Personalen i loket och manskapsvagnen väntade nämligen på ett anslutande tyskt transiteringståg från Trondheim.

När det anlände till stickspåret vid ammunitionsfabriken i Gällö lastades lådorna med tungt vatten över och det tyska tåget åkte vidare till ändstationen Travemünde.

Missa inte LT:s nya app för Iphone och Android

Annons