Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kallduschen

Annons

Sverige rasar – med betoning på rasar – i den senaste Pisarapporten. Vi har den sämsta kunskapsutvecklingen av alla OECD-länder. Svenska 15-åringar ligger klart under genomsnittet inom de tre jämförda områdena, matematik, läsförståelse och naturvetenskap. Pisamätningen bekräftar dessutom trenden med ökande kunskapsklyftor, det är nämligen de lågpresterande eleverna som uppvisar de största resultatförsämringarna.

Att skolan inte klarar av att utjämna skillnader mellan barn med olika socioekonomisk bakgrund är oerhört allvarligt, både ur ett jämlikhets- och ett ekonomiskt perspektiv. Ofta är det det senare perspektivet som brukar få politiker att reagera, insikten att vi håller på att undergräva vår innovationsförmåga, konkurrenskraft och långsiktiga tillväxt.

Man läser Skolverkets pressmeddelande om Pisa och tänker: Är det baserat på dessa resultat som Sverige ska bygga sitt framtida välstånd?

Pisarapporten är inte bara en ögonblicksbild, utan säger något om vart Sverige är på väg som land. Utvecklingen är mycket sorglig. Vi rör oss mot en framtid med växande kunskapsklyftor och som en konsekvens därav minskad social rörlighet. Riktningen pekar alltså på en återgång till det förhatliga klassamhälle som vi har ägnat stora delar av efterkrigstiden åt att bekämpa.

Håller trenden i sig måste vi snart damma av SSU:s affischer från valrörelsen 1948, "Begåvad men fattig – ge honom lika chans".

Svensk skola har varit en experimentverkstad i över två decennier. Utbildningsminister Jan Björklund har under sina sju år fortsatt i samma stil och rullat ut hafsiga och illa genomtänkta reformer, varav flera han tvingats backa ifrån.

Regeringen har dessutom konsekvent prioriterat skattesänkningar framför till exempel minskade klasser och ekonomiskt stöd till familjer med små marginaler.

I 2014 års budget är förhållandet mellan skolsatsningar och skattsänkningar 1:25.

Pisarapporten talar för att Jan Björklund kommer att tvingas lämna utbildningsdepartementet nästa år. Arvet han lämnar efter sig är en frustrerad och bakbunden lärarkår och elever som lär sig allt mindre.