Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Käbi Laretei: ”Musiken är definitivt en erotisk konstart”

1970 debuterade hon som författare och har sedan dess givit ut en rad uppmärksammade böcker av självbiografisk karaktär.

Annons

Men innan författardebuten hade hon under ett kvarts sekel gjort en enastående karriär som pianosolist på de internationella musikscenerna och det är som sådan hon haft sin främsta yrkesroll; Käbi Laretei, idag 88 år och full av de mest fantastiska musikerminnen.

Många musikerminnen har hon redan berättat i sina självbiografiska böcker, men några har hon också sparat till den bok som kommer ut idag; ”Toner och passioner”, med berättelser om personliga möten och erfarenheter av en lång rad av 1900-talets främsta tonsättare och dirigenter.

Sin första pianoafton hade Käbi Laretei i Stockholm 1945. Hon hade då tillsammans med sin familj – fadern var tidigare estländsk minister och diplomat – under fem år levt i exil i Sverige. När Käbi Laretei berättar minnen från kriget och landsflykten är det alltid musiken som kommer i främsta rummet.

Som elev till Paul Baumgartner och Edwin Fischer fick hon något av en flygande start på sin musikerkarriär och var snart etablerad på de internationella musikscenerna. På 50-talet var Käbi Laretei en erkänd stjärnsolist i England, sedan blev det förutom gästspel i de flesta större europeiska städer återkommande konserter i Philharmonic Hall och Carnegie Hall i New York.

Humoristiskt och aningen bitskt berättar hon om de stora divorna vid dirigentpulten; Om den charmige Sir Georg Solti, om den snåle Sixten Ehrling, om Neeme Järvi, som var en stor skämtare och om Antal Dorati, som aldrig låtsades om solisten, om ryssen Issay Dobrowen och om den elegante Hans Schmidt-Isserstedt, som alltid kysste på hand.

Flyglarna, som hon spelade på, var lika stora personligheter med skiftande egenskaper även de. Från barndomens Pleyel (”med en klang som honung”) över Erard, Blüthner, Baldwin och Bechhstein. ”Men flyglarnas Rolls Royce är ändå Steinway!”.

Impressarierna kommer och går i Käbi Lareteis liv. (Ingmar Bergman, som hon var gift med under några år, var alltid svartsjuk på manliga impressarier.) Men några som står Käbi Laretei nära under många år är den amerikanske förläggaren Clay Coss och dennes kinesiska hustru Eva. Paret Coss löper också som en röd tråd genom minnessamlingen ”Toner och passioner”. Deras entusiasm för och engagemang i konsertpianisten Käbi Laretei närmar sig snarast besatthet. Käbi Laretei har tidigare utnyttjat situationen och låtit sig uppvaktas och behandlas som en bortskämd diva av paret Coss och fått löfte om att bli ekonomiskt oberoende för resten av sitt liv genom miljonärsparets omsorger. Hennes liv har alltmer kommit att flätas samman med parets Coss'. Men ett brev med känslomässigt klarspråk ska komma att ändra på den saken. När det visar sig att paret Coss' besatthet har en sexuell grund kyls relationen ner till att bli mer affärsinriktad.

Men musiken är definitivt en erotisk konstart, slår Käbi Laretei fast, och ger flera exempel. ”I Chopins Barcarolle kan jag demonstrera takterna som leder till en musikalisk orgasm”. Och Käbi Laretei fortsätter: ”Erotik i musiken kommer inte endast till uttryck i kulminationerna med fortissimopartier, som i Rachmaninovs sensuella pianokonserter. När en pianist, med all sin musikaliska energi och med den tekniska suveränitet som krävs, framför Chopins etyd C-dur opus 10 är det jämförbart med en passionerad kärleksakt”.

LO Rindberg