Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julmusikfrossa med divor

Annons

Medverkande Mariebykören under ledning av Anna Brandt och Las Divas; sångerskorna Angelika Lindahl, Anna Brandt, Camilla Karlsson, cellisten Katarina Åhlén och pianisten Anna Lundström.

Jag brukar så här års ransonera mitt julmusiklyssnande. Låter kanske lite märkligt men jag vill inte få hål i trumhinnorna av nötning redan i mitten av november utan spara mig till dessa dagar då det verkligen är aktuellt. Alltså var kvällens program i Mariebykyrkan alldeles utmärkt för min smak. Programläggningen var väl avvägd mellan riktigt traditionell julmusik och nyare sådan. Skön blandning mellan enbart kör, kör med solist och rena Las Divas nummer.

Ofta är det så att om man som artist har en bra utstrålning så är halva vunnet. Absolut inte så att du kan framföra din konst som en kratta och vinna publiken bara genom att le och se glad ut. Men det hjälper onekligen att jobba på sin artistiska utstrålning och ha en bra ide och linje i sitt artisteri. Las Divas tycker jag har fångat det. De har en varm och välkomnande utstrålning alla fem och var och en av dem, på sitt sätt, har en snygg räv bakom örat och julglitter i ögonen. Anna Lundström på piano tillsammans med cellisten Katarina Åhlén formar tillsammans ett bra grundfundament för gruppen att stå på. Anna är en stabil och trygg pianist och Katarina levererar det ena snygga cello-solot efter det andra. Sångerskorna har så olika kvaliteer i sina röster så ofta kompletterar de varandra väl i valet av musik. Ibland när de sjunger tillsammans alla tre gör deras olika sorters vibrato det för mig lite rörigt i klangen.

Mariebykören glittrade också genom att framföra musik med bra tryck i rösterna. Härligt med en kör som verkligen sjunger ut! Väldigt imponerande att merparten av kören dessutom sjöng hela programmet utantill. De såg dessutom ut som att de hade jättekul. Bra driv i musik var det, vilket var passande till merparten av sångerna. Men jag hade önskat ett mera stillat tempo på Stilla Natt och O Helga Natt som för mig vart lite för raska och hade en tendens till att kännas forcerade.

Ja, var det något som inte var så kul då? Uppmickningen av Las Divas kändes inte bra, det var på tok för starkt framförallt från början. Mixningen gav ingen balans mellan rösterna och pianot hade en tendens att försvinna, dränkt av en cello. Det vart bättre vart efter. Kanske hade konserten vunnit på att inte ljudförstärkas alls? Las Divas och kören hade definitivt tryck nog. En fullsatt kyrka erbjöds en riktig julvitamininjektion, perfekt såhär års.

Mer läsning

Annons