Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julens baksida

Annons

Det finns inslag i julfirandet som jag har svårt för, ja faktiskt är motståndare till. Varför ända in i all glödhet glögg ska julklapparna slås in med papper, snöre och annan bråte! Jag är en paketinslagningsanalfabet.

För några år sedan fick frugan ett fotbad i julklapp och den paketinslagningsmatchen har jag fortfarande mardrömmar om. När jag i affären bad att få det inslaget hänvisade de till en självbetjäningsdisk med alla attiraljer. Eftersom jag uppträder med ståupp för publik är jag van att bli utskrattad och tycker om det. Jag är inte fullt lika glad för att ha en skrattande publik när jag slår in paket och tyvärr växte den skrattande publiken allt efterhand som paketinslagningen fortgick.

Bara en sådan sak som att dra av papperet mot stållinjalen (eller vad det heter) och få en rak linje är omöjligt, oftast går papperet av någon annanstans än där det ska och pappersbitarna blir skrynkliga som russin. Antagligen skulle jag ha låtit bli att högljutt kommentera mina vedermödor för redan när jag hade rivit av ett antal pappersbitar så bestod publiken av fler än de som stod och väntade på sin tur att få lida med julklappsemballering.

Tejp är bra om man har lämplig utbildning eller medfött tejphandlag. Det är mystiskt att så länge tejpen sitter på rullen så släpper den från sig själv men när tejpen väl har lämnat rullen så klistrar den ihop sig med sig själv till en liten klibbig plastboll och jag är inte människa att få isär tejpbollen till en användbar tejpremsa. Dessa klibbiga plastbollar fastnar där de inte ska sitta och släpper där de ska sitta kvar.

När jag vaknade till sans efter den klistriga brottningsmatchen såg jag att papperet inte hade räckt till överallt, kartongen syntes lite varstans. På andra ställen lyste det vitt!? Jag hade lyckats tejpa dit några julpappersbitar bak och fram. Varför, varför, varför trycker man inte de fina julmotiven på bägge sidor! Snåljåpar!

Någon lustigkurre i åskådarskaran sa att utan snöre blir det ingen riktig julklapp. Att döma av fnissen och skratten var det en del som hoppades på ytterligare en stunds underhållning. Hur ända in i alla snörstumpar bär sig butikspersonal åt för att knyta fast det färgglada snöret i raka strama linjer och krulla till en vacker tuss? Jag försökte en stund sedan formade jag till en snörboll, ungefär som man formar en köttbulle, och satte dit den med några tejpbollar. Som tack för uppvisningen fick jag några applåder när jag gick.

Efter den julen har jag dragit ner på julklappsinköpen till nästan noll och de fåtal som jag köper är paketinslagningsanpassade julklappar. Det vill säga flaskor av allehanda slag som det går att köpa vackra presentpåsar till och försluta med häftklammer.