Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Julen på Mars är mörk men hoppfull

Annons


I 25 år har Flaming Lips knasat runt världen med kostymer och indierock. Lagom till jul släpper bandet sin första film - den psykedeliska "Christmas on Mars".

-Den är... konstig, säger sångaren - förlåt - regissören Wayne Coyne.

Är din största rädsla i livet att krossa små flickor genom att landa på dem när du kommer farande i en genomskinlig plastboll?

Nähä. Då är du antagligen inte Wayne Coyne.

-Från början var det ren och skär panik. Nu har jag gjort det så mycket att jag mest oroar mig över att skada folk eller spilla ut någons öl. Det värsta jag kan tänka mig att ett gäng små tjejer som ser ut som systrarna Olsen plötsligt blir mosade av en konstig gammal man i en rymdbubbla, det vill säga mig, säger Flaming Lips 47-årige sångare.
Kungen av rockrekvisita

Wayne Coyne är kungen av rockrekvisita och älskar allt som är underligt, apart, bisarrt. Bortsett från "rymdbubblan", som han använder för att surfa på publiken, har hans band gjort sig känt för att fylla scenen med Teletubbies, duscha i låtsasblod och bränna av mängder av konfetti och fyrverkerier under sina konserter.

Lagom till jul släpper de dvd:n "Christmas on Mars", en filmisk manifestation av Flaming Lips konstighet, som Wayne Coyne beskriver som "en sorts berättelse". Naturligtvis har bandet också skrivit ny musik till filmen.

-Men det är inga vanliga låtar utan mer som ett partitur. Filmen är det viktiga. Jag regisserar och vi agerar själva. Jag har fått hjälp av en massa kompisar som håller på med film och sånt. Det är otroligt vad man kan göra med datorer i dag. Vi drog ihop lite folk, jag delade ut repliker och sedan körde vi. Det är så det fungerar med allt vi gör.
Kris på Marskolonin

Filmen är till största del inspelad i Wayne Coynes hus i Oklahoma City där han har "en stor bakgård och en massa knasiga små rum". Storyn är enkel: Major Syrtis (spelad av trummisen Steven Drozd) försöker organisera en julparad på den nya Marskolonin. Man ska fira födelsen av det första Marsbarnet, en varelse som blivit till helt på vetenskaplig väg. Men något går fel och folk (inklusive en grabb i en tomtedräkt) börjar ta livet av sig. När hela rymdkolonin verkar dömd till undergång dyker Wayne Coyne upp i en marsmänniskas skepnad och styr upp situationen.
Anländer i ett klot

-Jag anländer i ett sorts klot, men vi började filma innan vi hittade rymdbubblan så på sätt och viss har filmen blivit besannad i och med att vi började använda den på våra konserter, säger Wayne Coyne.

För att förklara känslan i "Christmas on Mars" refererar han till en hel hög undergroundklassiker.

-Tänk dig en blandning av David Lynchs "Eraserhead", Jim Jarmusch och "Trollkarlen från Oz". Men till skillnad från Lynchs grejer som är mörka och läskiga så är den här filmen mörk och optimistisk. Det är jul för tusan - fast på Mars.

Mer läsning

Annons