Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Juholt ser sina begränsningar

Annons

Vi närmar oss facit kring en av de senaste årens mest märkliga politiska episoder. De 302 dagar Håkan Juholt satt som socialdemokratisk partiledare inleddes i dur med att han inför en jublande kongress förde fram sitt budskap om social demokrati, ett begrepp som han i SVT:s Min sanning berättade kom från diskussioner i 70-talets SSU. De som valde honom behöver inte skämmas för det.

Så sent som sex veckor före hans avgång upplevde jag ett ännu större jubel, det var som jag föreställer mig ett väckelsemöte, i Skönsberg.

Här såg alla Juholt i den roll som är hans bästa – agitatorns.

Det var riktigt upplyftande att se i intervjun hur Håkan Juholt kunnat gå vidare efter denna bergochdalbana.

Jag räckte inte till för partiledarjobbet, är hans slutsats. Det skulle kunna göra många bittra, men Juholt verkar inte bitter på annat än enskilda sossar. Och det måste man väl få vara. Politik är ett spel där det krävs vassa armbågar för att nå toppen. Och så ska det vara. På den nivån behövs konkurrens.

Ändå kan det gå fel. Partiet var i kris när Juholt tillträdde. Att Mona Sahlin måste gå stod klart för många. Men någon kronprins/prinsessa fanns inte. Det blev agitatorn Juholt. En sosse i mittfåran, med mycket av de traditionella värderingar som de partiaktiva längtade till efter Sahlinåren och den valanalys baserad på felaktiga siffror som sa att sossarna inte längre var ett parti som lockade dem som hade jobb. En slutsats som ansågs tala för ett närmande till högerpolitiken.

Motståndet internt i partitoppen blev för hårt. Utan det stöd Juholt behövde i sin nya roll kunde han inte lyckas. Hans egna misstag blev för många även om hans förklaringar i programmet är fullt godtagbara i de enskilda fallen.

Det är uppmuntrande att Juholt med Stefan Löfvens stöd fortsätter att åka runt landet för att göra det han är bra på, att agitera och organisera – i meningen att få nya medlemmar.

Juholt är stolt över att han på sin korta tid lyckades föra in nya politiska begrepp i debatten, som social demokrati och barnfattigdom. Vill Löfven vinna så bör han ta vid där.