Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Ju äldre jag blir desto mer vågar jag blotta mig själv"

Musikern och sångerskan Carrie Rodriguez har artisteriet i blodomloppet. På fredag möter hon publiken på Storsjöteatern i Östersund.

Annons

Pappa är David Rodriguez, aktad musiker, låtskrivare och artist. Mamma är Katy Nail, välkänd konstnär från Texas. Carrie Rodriguezs uppväxthem i Austin bokstavligen bubblade av kreativitet.

– För mig var det helt naturligt att säga att jag skulle bli någon form av konstnär när jag blev stor. Mamma målade, stora suggestiva tavlor, samtidigt som hon lyssnade på klassisk musik och opera på högsta volym. Jag var ofta med pappa när han spelade, säger hon.

Av sin far fick hon också sin första Leonard Cohen-skiva i nioårspresent.

– Då tyckte jag att det var en ganska konstig present, men som 15-åring hittade jag igen den och föll pladask. I dag är Cohen en av mina största inspirationskällor tillsammans med John Prine och Townes Van Zandt, säger Carrie Rodriguez, som i dag är ett stort namn på americana-scenen i USA. Själv var hon bara fem år när hon bestämde sig för att det var fiolen som skulle få bli hennes instrument.

– Jag minns att jag hörde ljudet av fiolmusik för första gången i en korridor på dagis. Samma dag gick jag hem och bad om att få börja spela. Det fick jag och från dag ett var det ingenting annat än fiolen som existerade för mig. Jag var oerhört enkelspårig som barn.

Förra året turnerade Carrie Rodriguez i USA med artisten och skådespelaren Jeff Bridges, men nu är hon på Sverigeturné tillsammans med musikern Luke Jacobs. Paret har redan spelat i Halmstad, Kristianstad och Bjursås när jag får tag på henne på ett hotell i Avesta. Regnet står som spön i backen, det är lite trist medger hon, men annars är hon lyrisk över Sverige och den svenska publiken.

– Jag har mötts av sådan glädje och vänlighet. Alla är så entusiastiska. Jag trodde faktiskt att ni skulle vara lite mer reserverade, men ni är ju jätteduktiga på att stampa takten, säger hon och skrattar.

Tidigare har hon varit här tillsammans med Chip Taylor som hon också spelat in flera duettalbum med. Den legendariske sångaren och låtskrivaren upptäckte henne för flera år sedan när hon stod och spelade fiol med ett band på en gata i Austin. Eftersom han behövde en violinist i sitt band frågade han Carrie om hon hade lust att åka med hans kommande turné. Det hade hon. Några kvällar senare utmanade han också Carrie att börja sjunga offentligt.

Sedan några år tillbaka står Carrie Rodriguez på egna ben med fyra soloplattor i bagaget, men på den senaste, "Give me all you got", har den gamle parhästen Chip bidragit med flera spår.

– Det var underbart att jobba med honom igen. Både han och jag har utvecklats sedan vi samarbetade sist och hade mycket nytt att tillföra varandra.

Hur tycker du själv att du utvecklats på "Give me all you got"?

– Framför allt är den mycket mer självbiografisk än mina tidigare skivor. Ju äldre jag blir desto mer vågar jag blotta mig själv i låttexterna. Jag har insett att vi människor ändå delar många av livets stora upplevelser och djupa känslor.

Vad skulle du vilja göra i framtiden?

– Jag har så många idéer och projekt som jag vill genomföra, jag hoppas bara att tiden räcker till. Närmast skulle jag, i likhet med min faster Eva Garza, vilja göra en skiva med riktigt tragisk och känslosam mexikansk musik. Förhoppningsvis har jag påbörjat det projektet nästa vår.

I kväll spelar också Stiko Per Larsson och Andréa Lundqvist.