Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Journalistikens pris

Annons

"Svenska journalister gripna i Etiopien". Det är 2,5 år sedan Martin Schibbye och Johan Persson greps under en reportageresa i den krigshärjade Ogadenprovinsen. Så här i efterhand kan man säga att Schibbye och Persson hade tur i oturen. De blev tagna av den etiopiska armén, inte av något banditgäng som dödar för skojs skull. Journalisterna utsattes för en brutal behandling, men de blev inte rånmördade.

Förhoppningsvis nås vi snart av beskedet att journalisterna Magnus Falkehed och Niclas Hammarström också är i livet. De två försvann häromdagen i västra Syrien.

I likhet med Schibbye och Persson var Falkehed och Hammarström, såvitt känt, på frilansuppdrag, de var alltså inte utsända av en specifik redaktion. Vilken, om någon, betydelse det hade i just det här fallet går inte att säga. Båda är erfarna journalister, vana att jobba i farliga områden. Och Syrien är, oavsett om man är frilansare eller fast anställd, ett enormt riskabelt land att rapportera ifrån. En fransk korrespondent beskriver läget i landet som att det för närvarande råder "öppen jaktsäsong på journalister".

Generellt kan man säga att frilansare befinner sig i ett mer utsatt läge. Man är ensam, det finns ingen chef som säger "Nu packar vi ihop, det här är för farligt". Vetskapen att det insamlade materialet måste vara tillräckligt bra för någon ska vilja betala för det, kan innebära att man utsätter sig för större risker än fast anställda kollegor. Enligt Reportrar utan gränser saknar många F-skattjournalister ett fullgott försäkringsskydd när de ger sig ut på riskfyllda uppdrag, det är för dyrt.

Den legendariske tidningsmannen Carl-Adam Nycop lär ha sagt att "utrikeskorrar kostar mycket pengar. Det är bra, för behöver man spara kan man dra in dem".

Journalistiken är inne i en ond spiral. Nyhetskonsumenterna har lärt sig att journalistik är något man får gratis och som en följd tvingas redaktioner dra ner på bemanningen. Ett praktiskt sätt att spara är att sänka ambitionerna för utrikesbevakningen. För läsarna är ju huvudsaken att redaktionen finns på plats där det händer, inte under vilka anställningsförhållanden reportrarna arbetar.

Det är inte bara god journalistik som kostar. Även säker journalistik har ett pris.

Annons