Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jorunn Breivik

Jorunn Breivik har efter många års kamp mot sjukdom avlidit i en ålder av 86 år.

Annons

På Midttun, en liten bondgård i Beiteråsen i norska Nordmöre, växte hon upp tillsammans med mor, far och åtta syskon. Hon var praktiskt lagt och lärde sig skräddaryrket. Efter kriget träffade hon sin blivande man, som vistats i Sverige som flykting och norsk soldat. Eftersom han hade utbildat sig vid Fiskeriskolan i Småland, och fått tjänstgöring på lantbruksnämnden i Östersund blev det naturligt att de bosatte sig i Sverige. De gifte sig 1949 och bodde första tiden i Strömsund, för att sedan flytta närmare Östersund. 1953 fick de dottern Ingrid och 1955 kom sonen Anders som redan från födelsen hade ett funktionshinder. Mamma skötte kärleksfullt om honom helt i hemmet tills han var 6 år. Senare vistades han alltmer på Björknäs och Sollidenhemmet, men var ofta hemma hos oss.

1957 flyttade familjen till en bostadsrättslägenhet på Frösön, där mamma och pappa bodde fram till 2006. I slutet av 50-talet köpte familjen en kolonistuga som flyttades till en tomt i Börön vid Locknesjön. Somrarna tillbringades mycket både där och i mammas hemtrakter på Nordmöre och i pappas hemtrakter i Gildeskål, Nordnorge. Ofta firades jul och 17 maj tillsammans med släkten på olika platser i Norge. 1970 köpte pappa ett hus som hans farfar byggt i Breivika, som flyttades och renoverades. Där vistades mamma och pappa varje sommar då de blivit pensionärer från maj till september och höll öppet hus för svenska och norska släktingar och vänner.

Under 60-talet gick mamma keramikkurs och skapade många vackra arbeten. Hon var musikälskare och pappa och hon var med i gammeldansgillet. I slutet av 60-talet reste de till Kalifornien och hälsade på släktingar. Det blev också en hel del turer till Kanarieöarna. Mamma tog på sig allehanda sömnadsarbeten i hemmet. Det handlade om dräkter, klänningar, brudklänningar som syddes efter egentillverkade mönster efter kundernas personliga mått. Det var en strid ström av folk som kom med tyger som hon gjorde underverk med. Tillsammans med väninnor hade hon även hobby- och syklubb under många år. Hon sydde också mycket till den egna familjen. Hon älskade att sy till sina barnbarn och var även i övrigt väldigt mån om familjen.

Blommor var också en stor passion, och hon hade mängder med krukväxte. Hon tyckte även om att koppla av genom att lösa korsord.

Mamma var en genompositiv och livsglad person. Många som kände henne som en gullig, rar, och kreativ innan sjukdomen gjorde sitt. Hon hade en obotlig livsglädje och klagade aldrig. De senaste åren bodde mamma på servicehuset i Valla, där hon fick en god omvårdnad och ett stort engagemang från personalen.

Hon sörjs och saknas närmast av dottern Ingrid med make Ronny och dotterdöttrarna Emma, Moa och Elin.

Ingrid