Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jönsson är vårt största guldhopp

/
  • Emil Jönsson utklassade alla i Canmores världscupsprint i lördags. ”Jönsson är vårt största guldhopp i OS”, skriver LT:s OS-krönikör Agne Svärd. Foto: scanpix
  • OS-guiden medföljer som bilaga i måndagens LT.

I augusti hade Sveriges olympiska kommitté, SOK, inga större förhoppningar om ett framgångsrikt OS i Vancouver. Stefan Lindeberg, ordförande i SOK, lät meddela att den svenska truppen inte var lika konkurrenskraftig som den i Turin för fyra år sedan (14 medaljer).

Annons

Nu, ett halvår senare när stora delar av vintersäsongen redan avverkats, vet både vi och SOK bättre.

Svensk vinteridrott står sig stark i konkurrensen och nu säger SOK tio medaljer och det tycker jag låter som ett ganska rimligt mål.

Innan jag går vidare i spekulationerna om svenska medaljer i Vancouver: Det som hände i Turin 2006 var exceptionellt, Sverige har tidigare aldrig varit i närheten av 14 medaljer i ett vinter-OS, inte ens när stora delar av Europa var slagit i spillror av andra världskriget. 1948 (St Moritz) och 1956 (Cortina) gav tio medaljer. I snitt har vi tagit drygt sex medaljer per OS, 124 medaljer på 20 vinterspel. Sämst var det på 1970- och 1990-talet då svensk framgångar var en bristvara.

• Bästa medaljchansen i Vancouver: Damkronorna. Motivering: Maximala förberedelser och bristande konkurrens (internationell damhockey befinner sig fortfarande på en löjligt låg nivå).

• Bästa guldchansen: Emil Jönsson i herrarnas klassiska sprint. Motivering: Världens främste sprintåkare, spets och slut!

Ja, ja, jag hör protesterna. HELENA JONSSON, hela idrotts-Sveriges nya kelgris, vrålas från alla delar av läsekretsen.

Visst, Helena (och Anna Carin Olofsson-Zidek för den delen) startar med medaljchans fyra gånger (samt i stafetten) under de här två veckorna i Vancouver, men jag har lärt mig att i skidskytte bokar man inga medaljer i förskott.

Men jag måste tillstå att förutsättningarna ser oförskämt bra ut efter det som hänt hittills i vinter; Helena och ACO har varit sensationellt bra under första halvan och radat upp det ena kanonjobbet efter det andra. Möjligtvis att jag blev lite orolig över ACO:s skytte direkt efter juluppehållet. Efter att ha sett tjejernas insatser i Ruhpolding för några veckor sedan är jag dock övertygad om att det här kan bli hur bra som helst och det intrycket förstärks av rapporterna från förberedelserna på Vancouver Island.

Om Gud är god kan Helena och ACO göra rent hus på prisbordet. Men marginalerna, dom där små, kan lika gärna vara på motståndarnas (tyskor och ryskor) sida, det måste vi räkna med.

Om de svenska skidskytteherrarna tror jag inget just nu.

Emil Jönsson har varit världens sprintkung så här långt i vinter, trots att han drabbades av en oturlig ljumskskada. I lördags, visserligen i småljummet motstånd, var han rent grym. Motståndarna, både de som var på plats och de som valde att studera tävlingen i tv, vet nu – om de inte fattat det tidigare – att de måste prestera något utöver det vanliga för att kunna besegra Jönsson.

Just nu ser jag bara en motståndare till sprintkungen och det är han själv. Jönsson kan nämligen få för sig att åka taktiskt och det brukar inte vara någon hit.

Så rådet är enkelt; gasa direkt till spets, håll ett tempo som gör att ingen känner sig manad att attackera och sedan är det bara att lossa av på upploppet. Då kommer ingen att vara i närheten av Jönsson, inte ens Ola Vigen Hattestad!

CHARLOTTE KALLA svarade också för en styrkedemonstration i Canmore. Det var absolut högsta klass över hennes lopp i fredags kväll och det kände hon naturligtvis även själv. Det här var precis det kvitto hon behövde; förberedelserna ser ut att vara de rätta (Kalla och Anna Haag, valde ju att stå över Tour de ski och fick en hel del skit för det).

Kalla är absolut, även hon, ett guldhopp. Men konkurrensen är tuff och i Norge påstår man att Marit Björgen ska ta fyra guld (det tror inte jag).

Så här några dagar före start känns svensk längdåkning riktigt het. Och då tänker jag inte bara på Jönsson och Kalla!

Några noteringar i övrigt;

• Anja Pärson ser ut att ha hittat mästerskapsformen även denna gång. På annat sätt kan jag inte tyda rapporterna från Björnrike i förra veckan. Anja vinner kombinationstävlingen!

• Tre Kronors uppladdning kantas av kvällstidningarnas jakt på förbundsledningen för diverse uttagningsmissar, ”Foppas” alla skador och mål-Henkes sviktande form.

Själv är jag mest oroad över att Detroit går så pass knackigt i NHL och har så gjort hela säsongen. Är det inte därifrån vi hämtar stommen i det här laget? Medaljchans, visst, men ingen het guld-kandidat.

• Jag har svårt att se några svenska stafett-medaljer, varken i skidskytte eller längdåkning (lagsprinten undantagen, givetvis).

• Jesper Björnlund (puckelpist), Lars Lewén och Anna Holmlund (skicross) nämndes tidigt som medaljaspiranter. Det tror jag inte längre.

• Fråga: Har lag Norberg kvar motivation som räcker till ytterligare ett mästerskapsguld i curling?

Till sist: Missa inte den 32-sidiga OS-bilagan som medföljer dagens LT. Och spara den gärna, den räcker över hela festen!

Mer läsning

Annons