Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jonas Mellergårdh

/

Vår pappa, Jonas Mellergårdh, har lämnat oss efter ett långt liv.

Annons

Jonas föddes i den jämtländska byn Häggsjövik på luciadagen 1916 som barn nummer två i syskonskaran. Efter obligatorisk skolgång, slöjdkurs och korrespondensstudier utbildade Jonas sig till elingenjör. Han arbetade vid Vattenfall på fyrtio- och femtiotalen med att bygga vattenkraftverk i de norrländska älvarna.

I Krångede träffade Jonas sin Matilda, ”Gengas-Lasse” allmänt kallad Matti, och bröllopet stod i Hotagens kyrka midsommarhelgen 1944. Fyra barn, alla födda vid olika kraftverksbyggen, växte upp i familjen.

I början av sextiotalet tog Jonas karriär en delvis ny riktning när han studerade till yrkeslärare och fick tjänst på Centrala verkstadsskolan i Östersund. Med dessa lärar- erfarenheter hade Jonas de rätta förutsättningarna för ett spännande uppdrag i det då okända landet Jemen på Arabiska halvön. Han startade i staden Taiz en utbildning för elektriker på det av Pingstmissionen och SIDA understödda Svenska centret. Jonas och Matti hade lovat att stanna i två år. Men det blev tolv, innan de kände sig färdiga. De var då en bra bit in i pensionsåldern och återvände till svensk jord.

Jonas har genom åren varit intresserad av och engagerad i frikyrklig och politisk verksamhet. Pingstförsamlingen i Östersund var hans andliga hem där han bland annat haft förtroendeuppdrag som kassör. Intresset för samhälle och politik kom till uttryck inom kd. Och många är de samtal, i vitt skilda ämnen, som pappa initierat och påläst fört med besökare i hemmet. Gärna vid det gamla och vackra gröna matbordet i köket, och med öppenhet lyssnade han till andras tankar.

Jonas mötte och tog emot livet som det kom till honom. Glädjen över barn och barnbarn gick inte att ta miste på. Även svårigheter och motgångar formade hans väg. Astman som under många år var ett gissel hindrade honom inte. De senaste åren hade han mycket nedsatt syn men tanken var klar och det verkade som att hörseln blev bättre. Framför allt värdesatte han tillfällena av gemenskap när vi kunde vara tillsammans och dela livets glädje och bekymmer.

Nu är vi många som sörjer. Saknaden är inte mindre för att pappa fick ett långt liv. Men vi unnar honom en välförtjänt vila efter en lång och utgivande gärning. I ett nytt land. I en ny dimension. Tillsammans med nära och kära som gått före. Tillsammans med den frälsare han vigde sitt liv åt. Det himmelska hemmet fanns med i planeringen. Vår tro rymmer hoppet om återseende och det gläder oss mitt i sorgen.

Barnen genom Björn

Mer läsning

Annons