Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jon Henrik – en av de mest politiska akterna på årets Yra?

Annons

I kväll har det blivit dags för årets mest omdiskuterade hiphopgrupp att ställa sig i rampljuset i Badhusparken. I höstas släppte Kartellen singeln "Svarta duvor & vissna liljor". Där rappar skandalomsusade frontmannen Sebastian "Sebbe Staxx" Stakset och Timbuktu om att slå Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson gul och blå och misshandla honom med ett järnrör.

När låten kom hade Sebbe Staxx redan dömts för att ha hotat SD-ledaren i ett twitter-meddelande där han skrev att han ville tortera Åkesson med en avbitartång.

Men Staxx fick som han ville med nya singeln: det blev yvig debatt.

Hade ni inte kunnat göra det utan hot? frågar TT Spektras reporter i en senare intervju med honom.

– Hade du ringt och frågat mig om det här då? kontrar Staxx,

Reportern ger honom rätt. TT hade tidigare tackat nej till att intervjua Kartellen. Sebbe Staxx ville så gärna bli hörd, men gav det tillsammans med hans konstnärliga frihet automatiskt honom rätten att använda hot? Och i så fall, var drar man gränsen?

I boken "Popmusik rimmar på politik" tror Anna Charlotta Gunnarsson, apropå ståhejet runt "Svarta duvor & vissna liljor", att "det skulle vara svårt för politiker att över huvud taget vistas i samma rum som kulturarbetare om de hela tiden måste förhålla sig till allt som konstnärer har skrivit och sagt i sina verk – böcker, tavlor, låtar."

Hon påminner också läsarna om att protesterna inte behöver vara så stora alla gånger. "De kan ske i det lilla eller pågå mer långsiktigt".

Flera av den nya politiska musikvågens fanbärare spelar på årets Yra, förutom ovan nämnda Kartellen även Rebecca & Fiona som högt och tydligt deklarerar att Vänstern ska förena sig. Labyrint, som i en intervju i DN, konstaterade att musiken blivit ett vapen sedan de vunnit en censurdebatt genom att släppa sin musik gratis på nätet. Say Lou Lou och Linnea Henriksson som medverkar på Feministiskt initiativs valskiva.

Ändå är det på Jon Henrik Fjällgren jag tänker. Renskötaren från Mittådalens sameby i Härjedalen som nyligen blev "Talang"-vinnare och en miljon rikare med hela svenska folket. Även han står på scen i kväll. Men det hade faktiskt varit en omöjlighet för inte alls så länge sedan, eftersom jojken var bötesbelagd i Sverige ända in på 1950-talet. Samerna har varit ett tystat folk, ofta överkörda av samhället. Om man precis som Gunnarsson väljer att betrakta musiken ur ett vidare samhällsperspektiv är det inte alls särskilt svårt att se Jon Henrik Fjällgrens framträdande som en politisk akt. Ingen stor protest, men en protest som för urbefolkningar världen över pågår hela tiden, vardag som festival.

I dag står musik och politik i särskild fokus på Yran. Vid lunchtid leder radioprofilen Ametist Azordegan en diskussion i Residensträdgårdens gröngräs. Sebbe Staxx medverkar. Är det popmusikens roll att vara politisk? är en av frågeställningarna.

Jag vet inte om det är musikens roll att vara politisk, men jag vet att det är omöjligt för musiken att inte samverka med samhället. Och då blir det ofta politiskt.

Läs mer om Kartellen på årets Yra:

http://www.ltz.se/noje/musik/kartellen-behandlas-som-alla-andra-band

http://www.ltz.se/noje/kultur-sverige-protesterar-och-yran-klargor-sin-hallning

http://www.ltz.se/noje/musik/ska-lt-tvingas-bryta-med-storsjoyran