Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johnossi hittade inspiration i trans

/
  • Johnossi släpper nya skivan

Johnossi försvann ned i vansinnet i jakten på den perfekta rockmelodin. Albumet "Mavericks" föddes ur ett transtillstånd.

- Jag vill försätta mig i ett sårbart läge för att vara kreativ, säger sångaren John Engelbert.

Annons

Med Eyjafjallajökull-mullrande trummor och melodier som stjärnfall över horisonten har Johnossi skapat ett album att jämföra med naturens skådespel.

Ja, nya albumet "Mavericks" blev till och med större än rockduon själva beräknat.

- Det blir alltid större än vad vi har tänkt oss. Jag tror att det är någon undermedveten rädsla att det ska låta tunt bara för att vi är två. Därför gör vi allt för att det ska låta så jävla stort och i slutändan låter det större än alla andra band, säger sångaren John Engelbert.

Han fortsätter:

- I stora penseldrag är musiken inte så förkroppsligad och jordad. Det handlar inte så ofta om vardagsgrejer. Ofta är det funderingar kring framtiden och funderingar kring lite större livsfrågor och existentiella frågor. Som alla människor tänker på, men som kan vara jobbigt att tänka för mycket på. Den handlar mycket om att hitta något att tro på.

Vägen till att färdigställa "Mavericks" - duon från Saltsjöbadens tredje album - har varit allt annat en rak. För John Engelbert - som efter förra turnén fann sig ha alldeles för mycket tid - slutade det hela i ett transtillstånd.

- Jag har alltid varit fascinerad av hypnos, trans och utanför kroppen-upplevelser. Så jag pluggade på och blev exalterad när det hände grejer. Jag dök in i det för djupt. Jag borde ha tagit det lugnare. Det övergick till att jag fick problem med ångest och det kom upp gamla rädslor. Det var ett konstigt halvår. Det blev lite spooky till slut, säger han.

Men kreativiteten, den blev allt annat än lidande.

- Det påverkade låtskrivandet för den här skivan. Positivt på det sättet att det blev bra låtar, men negativt eftersom jag mådde dåligt. Jag vill försätta mig i ett sårbart läge för att vara kreativ, man gräver i sig själv för att få ut bra grejer. Man kan gå hur långt som helst om man ger sig hän.

Nu väntar en omfattande turné i Sverige, Norge och Tyskland.

- Om studioarbetet är extremt psykiskt påfrestande så är turnerandet den fysiska påfrestningen. Vi tar vårt livespelande på väldigt stort allvar och det är viktigt för oss själva att prestera, säger trummisen Oskar "Ossi" Bonde.

Hur förbereder ni er? Gymmet?

- Jag vet inte om det skulle bli så bra om vi gick upp som några jäkla muskelknuttar med träningsbrallor och pannband. Det ska göra lite ont. Vi förbereder oss på att kroppen kommer att ta stryk. Första spelningen är vidrig, man förstår inte hur man ska kunna göra 30 till, säger Ossi och fortsätter:

- Vi kliver in i vår lilla bubbla på scen, vi kommunicerar med saliv och blickar. När man kliver av scenen vet man oftast inte vad som har hänt. Så efter några timmar börjar det bränna i nacken och man tänker "jag borde gå och lägga mig nu och vila ut mig". En timme senare sitter man dyngrak.

Victor Johansson/TT Spektra

victor.johansson@ttspektra.se

Mer läsning

Annons