Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

John Eriksson

/

John på Loberget har lagt ned sin vandringsstav den 13 mars 2010, en månad före sin 100-årsdag.

Annons

Han föddes och växte upp tillsammans med tre syskon på Lundbacken i Oviken. De förlorade tidigt sin far varför John som äldste son fick ta stort ansvar på det lilla torpet. Han var också ”dagaman” på omkringliggande gårdar och stämplade skog med länsskogvaktaren.

John längtade bort från de små förhållandena och 28 år gammal tog han anställning som byggnadssnickare i Stockholm. Han bodde i Ebeneserkyrkan på Söder där han även var vaktmästare.

Efter 12 år gick färden 1951 till Afrika där han under 13 år var missionär och byggmästare för Svenska baptistsamfundet i Belgiska Kongo – senare Zaire. Ännu reser sig där ute i vildmarken många kyrkor, skolor, sjukhus och bostäder som vittnar om hans praktiska och konstnärliga begåvning. I Afrika mötte John sin blivande fru Vanja, en folkskollärarinna från Stockholm. Där firades bröllop under palmerna 1953 och första sonen föddes. Så småningom blev barnen tre, Dag, Inger och Tryggve.

l samband med oroligheterna kring Kongos självständighet 1960 fick familjen tyvärr brådstörtat lämna landet. John for omedelbart tillbaka till Kongo i FN- tjänst som tolk och arbetsledare under en period. Efter kort hemmavaro återvände han ensam till det för övriga familjen alltför oroliga missionsfältet några år för att fullfölja påbörjade byggen.

Vid hemkomsten till Sverige slog familjen sig ned i Johns hembygd Oviken. Under stor del av 70-talet var John arbetsledare för Svenska kyrkans restaureringar av Gamla och Nya kyrkan, prästgården och församlingshemmet Fridsborg i Oviken.

John var ända sedan ungdomen en hängiven kristen. Guds ord och församlingen betydde mycket för honom. Att söka Guds ledning i livet var för honom livsviktigt.

Teknik, djur, natur, främmande länder, litteratur och i synnerhet poesi var några av hans stora intressen. Många och långa dikter och bibelsammanhang kunde han recitera livet ut. Med sin starkt försämrade syn hoppades han att det skulle finnas ett bibliotek i himlen då han älskade sina böcker.

John följde med stort intresse och med förböner barn och barnbarn i livet. Han var lycklig att ha yngste sonen med familj boende hemma på Loberget. Det var bara något år sedan han kröp som häst på golvet åt barnbarnen.

Under hans 50 år på Loberget har den tidigare karga åsen förvandlats till en trevlig grönbevuxen boplats för fyra familjer. Fortfarande är utsikten lika hänförande över hans barndoms Oviksfjäll där kossorna betade på fäbodvallen.

Vanja

Mer läsning

Annons