Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Johan Turi, en samisk nationalskald

/
  • Johan Turi fotograferad av Borg Mesch. Turi åtnjöt mot slutet av sitt liv ett mindre statligt författarstöd.
  • Häromdagen skrev vi om en rad kulturpersonligheter som fick medalj av kungen. Författarinnan Bodil Malmsten var en av dem. Johan Turi vederfors samma ära 1934. Här är brevet som tillkännager att han tilldelades guldmedalj av åttonde storleken för sina litterära insatser.
  • Emilie Demant enligt foto från 1910.

År 1910 utkom Johan Turis klassiker ”Muittalus samid birra” (”Berättelse om samerna”). Hundra år senare är den värd att uppmärksammas på samernas nationaldag.

Annons

Turi föddes 1854 i Kautokeino och tillhörde en renskötarfamilj. I början av 1880-talet fick familjen sin hemvist i Jukkasjärvi socken. Här blev han snart anlitad som vargjägare. Som sådan uttryckte han förståelse för vargens plats i skapelsen: ”Den vargjägare, som litet oftare dräper vargar, han skäller inte på vargen och svär inte heller, han vet, att vargen gör det som är dess göra och han får inte dräpa fler än han har lov till, liksom det också finns en gräns för havets vågor, hur högt de få lov att häva sig.”

Men det är inte som vargjägare Turi gått till historien. På hans gravvård vid Jukkasjärvi kyrka står det istället med röda bokstäver: ”Samernas författare”.”

Vägen till berömmelse är nog en av de sällsammare I litteraturhistorien. Här blev mötet med den danska målarinnan Emilie Demant avgörande. Det skedde på ett malmtåg mellan Riksgränsen och Torneträsk sommaren 1904. Även för henne blev sammanträffandet av genomgripande betydelse: ”Turi blev för mig nyckeln till Lappland och dess folk. Och jag blev för honom... dörren ut till världen - uppfyllelsen av hans önskedröm ... att berätta om fjällfolkets inre och yttre liv.”

Viktigt för verkets tillkomst blev också Hjalmar Lundbohms engagemang. ”Kirunas grundare” förklarade: ”Vill ni ställa om att den boken blir skriven, då skall jag ställa om att den kommer ut!”.

Johan Turis författarlya inreddes i en malmletarbarack inte långt från Ofotenbanan med det stora Torneträsk att vila blicken på. Den 20 juli 1908 började fyra månaders intensivt skapande, som skulle resultera i en av den samiska litteraturens största klassiker.

För jägaren och nomaden Turi var det minst sagt ovant att sitta i timtal böjd över en skrivbok. Emllanåt tröttnade både tankarna och handen. Men Emilie uppmuntrade honom och snart fattade han pennan igen.

Kvällarna ägnades åt muntlig framställning och jämfört med det fritt berättade eposet blev boken en svag reflex, enligt den danska målarinnan. Ändå fick ”Muittalus samid birra” de mest storslagna omdömen, när den utkom 1910 med Turis samiska text och Demants danska översättning. Den svenska översättningen kom först 1917. Senare har verket översatts till bland annat tyska, engelska, franska, finska och ungerska.

Inledningen till Turis framställning om jojken har blivit bevingad: ”Det är en konst till att minnas andra människor. Somliga minns i hat och minns i kärlek och andra minns i sorg. Och dessa sånger begagnas också om vissa trakter och om djur, om vargen och renen och vildrenen.”

Under kalvningstiden jojkar Turi:

”Silkesbringa, silkesbringa, voia, voia, nana, nana.

De fara fram som solens snabba strålar, voia, voia, nana, nana.

Kalvarna grymta, grymta, voia, voia, nana, nana.

Det susar, susar, susar, voia, voia, nana, nana.”

Verket avslutas med en allegori om ”Lapplands okända djur.”

Han skriver: ”Människorna bör veta att det finns i en landsdel ett visst slags djur, sådana billiga anspråkslösa varelser som klarar sig i ett land, där andra djur ej kommer tillrätta med livet.”

Som Israel Ruong framhållit har Turi här träffande fångat statens och majoritetens förhållningssätt till den samiska minoriteten, ”de till döds plågade djuren.” Felbedömningarna i den statliga politiken berodde till stor del på bristande insikter i samernas levnadsvillkor.

Turi illustrerade sin berättelse med ett antal teckningar. De är utförda i ett plan och utan perspektiv. Han använde sig också av en teknik med schabloner. Det var stämplar med de vanligaste motiven som renar och hundar.

På nordsamiska utkom ännu en bok av Johan Turi 1931 med titeln ”Från fjället.”

Han lade ned sin penna 1936.

Mer läsning

Annons