Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Jodå, folket var klokare än eliten

Annons

I dagarna var det tio år sedan de svenska väljarna med klar majoritet – 55,9 procent mot 42,0 procent – tog ställning för att behålla kronan som valuta och säga nej till euron. Valdeltagandet var högt och utslaget därmed entydigt.

I dag inser även många som röstade ja att det var klokt att behålla kronan. Enligt SCB skulle över 80 procent av svenskarna rösta nej till euron.

Folkmajoritetens nej var imponerande klarsynt. Nästan hela etablissemanget bedrev intensiv propaganda för att kronan skulle skrotas.

Den socialdemokratiska regeringen, moderaterna, kristdemokraterna och folkpartiet stod alla på ja-sidan. Svenskt näringsliv och de flesta fackförbund agiterade för euron. Enorma resurser satsades för att övertala väljarna att rösta ja till euron.

Som centerpartist är jag stolt över att mitt parti slog vakt om kronan. Det betydde mycket. I nätverket Europa ja – euro nej arbetade vi framgångsrikt över partigränserna. Vi hade dåligt med ekonomiska resurser, men argumenten var starka och övertygande – vilket verkligheten har bekräftat under det decennium som gått.

Efter år av ekonomisk kris inom eurozonen är det viktigt att diskutera vilket samarbete vi önskar i Europa. I Storbritannien har premiärminister Cameron utlovat folkomröstning om EU-medlemskapet, den holländska regeringen har presenterat en lista med områden som bör föras tillbaka till medlemsländerna och till och med Tysklands förbundskansler Merkel har öppnat för en diskussion i samma riktning. Ingen ska fördenskull inbilla sig att de centralistiska krafter som vill skapa en europeisk superstat har gett upp.

Nils Lundgren – som ledde Europa ja – euro nej – pläderar i en ny skrift för flexibel integration. Hans konstaterande att det finns starka demokratiska och ekonomiska argument för att det politiska beslutsfattandet ska vara decentraliserat till lägsta möjliga nivå är lätt att instämma i. Länderna bör kunna välja vilka delar av samarbetet man vill delta i. Samarbetet ska i huvudsak vara mellanstatligt och främst inriktas på handel, miljö och rörlighet över gränserna.

Som Nils Lundgren konstaterar krävs därför fördragsförändring. I gällande fördrag finns inga spärrar mot fortsatt centralisering eller regler för hur beslutsmakt kan föras tillbaka till medlemsländerna. Luddiga formuleringar som att medlemsstaterna ska utöva sin befogenhet i den mån som unionen inte har utövat sin befogenhet kan tolkas som att Unionen alltid har företräde.

Sverige bör, som Danmark och Storbritannien, få formellt undantag från euron, men även återta beslutsmakt på andra områden. Vi behöver ett nära samarbete mellan självständiga stater i Europa, inte ett europeiskt stormaktsbygge.

Folkets nej till euron för tio år sedan kan ses som ett uttryck för insikten att Europa inte blir bättre med en centraliserad superstat utan att framtiden ligger i ett nära samarbete mellan kontinentens länder och folk. Mångfald är bättre än enfald.

Håkan Larsson (C), Rödön, aktiv i nätverket Europa ja – euro nej inför folkomröstningen 2003

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel