Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jobb utan nya samhällsklyftor

De borgerliga är optimistiska. Konjunkturen har vänt upp och raset på arbetsmarknaden har stoppat.

Annons

Arbetsförmedlingen presenterar ökad arbetslöshet som en framgång. Och självklart är allt bättre än att raset fortsätter. De nyanmälda platserna är fler. Men hur bra är då läget?

46 000 fler är arbetslösa än för ett år sen. 5 000 fler är långtidsarbetslösa. Ungdomsarbetslösheten har ökat med 12 000. De garantiprogram de är inskrivna i ger inte utbildning eller praktik åt mer än ett fåtal. Men läget är bättre än förra året. De väldiga räddningsaktioner som gjordes internationellt i finanskrisen har gett resultat. I det läget gjorde också regeringen rätt. Bankstödet ser för tillfället ut att inte kosta en enda krona.

Däremot har regeringen nonchalerat både sitt eget finanspolitiska råd, och förstås oppositionens råd om stimulanser för att bromsa arbetslöshetens ökning. Och man har nonchalerat råden om aktiva insatser för att hindra långtidsarbetslösheten.

Räcker nu dagsläget för att blidka väljarna? Det är inte självklart. 1994 hade kronfallet 1992 gett en stimulans till svensk ekonomi som liknar det som de låga räntorna gett den här gången. Men väljarna nöjde sig inte med det. En viktig orsak var att de borgerliga då helt tappat greppet om statsfinanserna. Det har inte skett den här gången. Men deras prioritering att enbart använda de stora underskott som ändå uppstått till skattesänkningar, måste kritiseras. Ett exempel på det är att också när tillväxten är god som nu – en effekt av förra årets jätteras på fem procent av BNP – så ökar långtidsarbetslösheten.

Nu lovar båda sidor i valrörelsen nya jobb. Själv misstänker jag att det är klokt att inte lova för mycket. De borgerligas tal om ”arbetslinjen” som ska ge jobb är ju en ren humbug. Ökade klyftor och försämrade socialförsäkringar ger inga jobb. Inte ens i brinnande högkonjunktur gav denna klasspolitik fler jobb än under Göran Perssons sista regeringstid.

Vad kan vi då vänta av de rödgröna? Sossarna öppnar åter för plusjobben. En av de märkligaste sakerna med det borgerliga maktövertagandet var avskaffandet av dessa plusjobb, en arbetsmarknadsåtgärd som faktiskt fungerade bra. Såna är inte lätta att finna. Det vet dagens regering med sina olika haverier. Annat är välkänt som arbetsmarknadsutbildning och praktik. Plus riktade insatser till unga och långtidsarbetslösa. Sånt har rustats ner av de borgerliga i en sån skala att det är mindre än 2006 även i dagens massarbetslöshet.

Moderatledare Reinfeldt varnar nu det svenska folket för att sossarna än en gång ska ”dölja” arbetslösheten. Den mannen är fullständigt oblyg! Vad är dagens förvaring i ”garantiplatser” om inte ett sätt att dölja arbetslöshet. Här behövs utbildning, lönebidrag och riktade insatser speciellt till långtidsarbetslösa som annars riskerar att aldrig komma tillbaka i jobb.

Därför menar jag att Socialdemokraternas löfte att ta ner långtidsarbetslösheten är realistiskt och trovärdigt. Sossarna är beredda att se till att pengar finns för att ge folk en ny chans. De borgerliga låtsas som om skattesänkningar är lösningen på det problemet. Det som behövs och som samhället kan svara för, är väl utbildad arbetskraft, god infrastruktur och en stark offentlig ekonomi. Det är vad sossarna alltid stått för. Då slipper vi dessutom de ökande klyftorna.