Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jobb och jobb?

Jag jobbar just nu på utvecklingsavdelningen på ett produktionsbolag inom tv. I mitt jobb sker det mesta jag gör i huvudet. Jag sitter och tänker, fnular och funderar. Ibland skriver jag några ord på datorn.

Annons

Ett par gånger i veckan sitter jag i ett möte och bollar idéer. Då och då är jag med i något tv-program och leker lite eller tycker något. Detta sammantaget kan göra att ibland när jag kommer hem och slår mig ner och funderar om jag verkligen har jobbat. Missförstå mig rätt. Jag älskar mitt jobb. Jag har ynnesten att jobba med det roligaste jag vet – tv. Det jag menar är att i mitt jobb så kan det vara svårt att mäta själva jobbinsatsen under en dag. Och denna tanke kan vara frustrerande.

På kvällarna när jag och K äter middag så frågar vi, som de flesta par i Sverige, varandra om vad man har gjort under dagen. K kan alltid räkna upp flera saker hon uträttat under sin arbetsdag. Själv sitter jag oftast och mumlar lite om att "ja, jag har jobbat lite med en programidé".

Flera av mina vänner jobbar som hantverkare. De är rörmokare, snickare, målare och kockar. När jag träffar dem över en öl eller en kaffe i slutet på veckan och vi sitter och snackar så händer det ofta att jag uppfylls av en känsla av avundsjuka.

Den avunden grundar sig på att de alltid i slutet av dagen kan ta ett steg bakåt och se på resultat av deras arbete. De kan titta på rören de monterat, takstolen de byggt, väggen de målat eller se Carbonara-resterna på tallrikarna som de tillagat.

De kan känna sig stolta och tänka – det där har jag åstadkommit. När jag tar ett steg tillbaka i slutet av dagen så tittar jag på ett word-dokument med en programidé. Och då kommer en ångest över mig. Håller verkligen idén, jag kanske kan göra något annat, hitta på en bättre idé …

Det är i de lägena som jag börjar fundera på att byta jobb. Skaffa mig ett jobb där jag gör något med händerna.
Sen går jag i någon vecka och dagdrömmer om ett yrkesbyte. Dagdrömmarna finns där ända tills jag hamnar i en situation då jag faktiskt måste göra något konkret med händerna.

För tre veckor sedan skruvade jag ihop en Ikea-byrå och i söndags fixade jag en gardinstång. Båda dessa tillfällen gav mig förklaringen till varför jag inte har ett hantverksyrke. Ett antal trasiga fingrar och ett tjog svordomar brukar ge mig insikten att jag kanske inte har tummen mitt i handen, men den är väldigt centrerad.

Med det i ryggen kliver jag in på jobbet nästa dag, funderar lite, skriver några ord, tar ett steg bakåt och sedan läser dokumentet med min idé. Det är sådana dagar jag känner mig rätt nöjd med mitt arbete och det jag har uträttat. För det är ju faktiskt så att ibland kommer jag på en riktigt bra idé och får känna mig stolt. Och det är en förbannat härlig känsla.

P.S. Jag är också stolt över att två jämtar stod för de två bästa Sommarprogrammen i P1 i somras. Annika Norlin och Nisse Simonson, sträck på er. Era idéer och tankar var ett väl utfört arbete de dagarna.

Mer läsning

Annons