Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jenny Wennberg: Det delade Sverige - Läkarna som försvann

Annons

Det var på många sätt surrealistiskt att följa Stefan Löfven under hans besök vid hälsocentralen i Hofors den där dagen i maj 2017. Veckan efter Löfvens besök skulle den enda fast anställde läkaren sluta och hälsocentralen stå helt utan fast anställd läkare. Men det var inte något det pratades om den där gråmulna majdagen. Istället bjöds på idel glada leenden, framskuffad personal som berättade om verksamheten och lokal- och regionalpolitiker som belåtet mös över ett statsministerbesök.

Året före Stefan Löfvens besök i Hofors granskade Arbetarbladet läkarbristen i regionen. En av artiklarna handlade om just Hofors och bar rubriken "9435 invånare - Men bara en enda läkare".

Artikeln i Arbetarbladet är berättelsen som ett Sverige som inte längre håller ihop, det är berättelsen om urbanisering och dålig politisk framförhållning, och människorna som tvingas leva med resultatet:

"Ofta slår den övriga personalen larm om det är en läkare som inte fungerar, ibland upptäcks det när patienter hör av sig och berättar om vad som hänt dem.

Då får Maria Hagert Palmé sätta sig och gå igenom alla journaler och kolla att inte fler patienter kommit till skada och även vid behov kalla in dem för nya besök.

Problemen har lett till att man helt portat flera läkare. Flera av dem har också anmälts till Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

– Det finns ett tiotal läkare som vi stoppat, de får inte komma tillbaka hit, säger Ingela Hammarberg."

Krisen kulminerar när vårdcentralen roterar på 30-35 hyrläkare. Bristande kontinuitet och kompetens är förödande för vårdkvaliteten, men i Hofors finns inget val. Bristen på personal är till sist så stor att patientsäkerheten anses vara hotad, patienterna hänvisas till andra vårdcentraler och Hofors hälsocentral lyfts av regionen bort från Hälsovalet.

Hösten 2018 är det val. Arbetarbladet är tillbaka i Hofors, denna gång för en sjukvårdsdebatt med bland annat Annika Strandhäll och Anders W Johnsson som inbjudna gäster. Folkets hus i Hofors är fullsatt. Situationen har förbättrats sedan 2016 men skulle knappast i läkartäta storstäder beskrivas som bra. De 30-35 hyrläkarna har reducerats till 10 och fast anställd personal är en fortsatt bristvara.

Centern och Socialdemokraterna är överens där uppe på scenen, sjukvårdsfrågan måste lösas.

I februari 2019 redovisar Socialstyrelsen åter läget i landet ifråga om sjukvårdspersonal. Det råder brist ifråga om 10 av 21 legitimationsyrken. Psykologer, allmänmedicinska specialister, tandläkare, sjuksköterskor och barnmorskor saknas.

"20 av 21 regioner redovisar brist på grundutbildade sjuksköterskor och samtliga regioner redovisar brist på specialistsjuksköterskor. Nästan samtliga regioner redovisar även brist på tandläkare, psykologer och läkare. "

Samtidigt finns i Sverige fler läkare per invånare än genomsnittet för samtliga OECD-länder konstaterar Socialstyrelsen. 42 000 läkare finns i Sverige, men samtliga landsting i Sverige bedömer att det är brist på allmänläkare. Den högsta efterfrågan finns i Gävleborg, Norrbotten och Dalarna. Det uppskattade behovet i Sverige är ytterligare 850 läkare.

Så här långt finns inte någon politiskt lösning på detta. Istället har vårdentreprenörer lanserat sig själva som lösningen genom tillgängliggörandet av appläkare. Vården har organisatoriskt förändrats över tid och viktiga funktioner som läkarsekreterare blivit färre. New public management och efter det värdebaserad vård har applicerat marknadslogik på vården, med tvivelaktigt resultat.

Sjukvårdskrisen i Sverige är inte lika mycket en resurskris som det är en fördelnings- och organiseringskris. Utanför storstäderna och universitetsstäderna med tillhörande universitetssjukhus går människor alldeles för ofta till en underbemannad vård. Men när svensken väl får vård, får hon inom en rad områden världsledande vård. Som ifråga om exempelvis cancervården.

Men vårdtillgången skiljer sig åt över landet och det är ett problem som behöver lösas.

Och det behöver lösas av våra politiker. Inte av glada vårdentreprenörer och konsulter.

Vad som sades i Hofors, visar att Socialdemokraterna och Centern nog skulle kunna hitta fram till lösningar som faktiskt lyfter vården till den nivån vi med rätta förväntar oss.

Annons